Nu vänder jordens halva klot sig sakta mot vår sol igen
Omärkligt ljusnar dagen mot vår svala vår och sommaren
Väl sover jorden, men det är ej törnrosasömn, hon andas frid
Och prinsen går osynlig här och bidar blott sin tid
(Ur ”Vintersolstånd”, Gabriel Jönsson)
Det är något magiskt med vintersolståndet. Det känns som att människan alltid velat uppmärksamma övergången där mörkret äntligen fått nog och ljuset åter långsamt tar över. Det är nästan ingjutet i våra gener.
Natten som var, precis tre minuter efter midnatt, nådde solen sin sydligaste position bland Skyttens stjärnor – vintersolståndet. Om du sov hela denna årets längsta natt har du faktiskt lyckats med konststycket att befinna dig i drömvärlden under 17 timmar och 43 minuter. Inte illa. Då kan det vara skönt att njuta av ljuset i de 6 timmar och 18 minuter som solen befinner sig ovanför horisonten i Norrköpingstrakten denna årets kortaste dag.
Om du befann dig långt norrut i vårt avlånga land har natten varit än mörkare och längre. Allra längst upp i norr orkar solen inte alls upp över horisonten och dagen blir bara en blek gryning som direkt övergår i en lika blek skymning. Hade du bott i Australien eller något annan plats på södra halvklotet så kunde du i stället kunna fira sommarsolståndet, suttit där i t-shirt och njutit av värmen. De två halvkloten har alltid motsatta årstider.
Nu är det här med vintersolståndet lite mer komplicerat än så. Årets tidigaste solnedgång inträffade faktiskt redan den 15–16 december, klockan 15.01 i Norrköping. I dag går solen ned klockan 15.03. Se där, två minuter mer ljus på kvällen! Och årets senaste soluppgång sker först den 28 december klockan 08.46. I dag gick den upp klockan 08.45, så vi kommer att förlora ytterligare en minut till mörkret på morgonen.
Det här beror dels på att jorden inte alltid rör sig lika snabbt i sin bana runt solen, dels på att – och nu blir det extremt komplicerat – solens skenbara bana på stjärnhimlen, ekliptikan, har en viss lutning mot himmelsekvatorn. Om du inte förstår det där sista beror det på att du inte är utbildad astronom.
Du kanske tycker att det är kallt på vintern. Med all rätt. Det är faktiskt ganska kallt. Men vi befinner oss ändå närmare solen nu än vi gjorde i somras. Att vi stackars nordbor ändå får frysa och uppleva hemskt mörker beror på att jorden (eller rättare sagt, jordaxeln) lutar en smula, 23,4 grader för att vara exakt. Just nu vänder sig vår halva av jordklotet bort ifrån solen medan de sommarrusiga australiensarnas halva vänder sig mot solen. I juni är förhållandet det motsatta.
Jordaxelns lutning varierar en del sett under en längre tidsperiod, och nu pratar vi om hundratusentals år. Det är en av de avgörande faktorerna som gör att klimatet förändras och att vi får istider. Lutningen ändras inte jättemycket och det kan vi tacka vår egen måne för. Månen stabiliserar jordaxeln så att invånarna på planeten ändå kan leva vidare.
Om du i stället bodde på planeten Mars skulle du uppleva betydligt större svängningar av planetens axel med extrema klimatförändringar som följd. Men så har Mars heller ingen stor måne som ger stabilitet.