När socialdirektör Susanna Karlqvist ställde sig upp inför omkring 70 chefer var det inte för att tacka för terminen eller rikta blicken framåt. I stället avfärdade hon en kommande granskning från NT som “påhitt” och antydde att tidningens agenda var att ”sätta dit” folk på kommunen – en anklagelse som sände en kylig vind genom rummet.
Det är ett ovanligt uttalande från en hög offentlig tjänsteman. Men kanske än mer ovanligt är den effekt det hade: tystnad. Knäpptyst, enligt flera närvarande chefer.
Karlqvists uttalanden om NT:s granskning – som hon dessutom fått möjlighet att läsa i förväg – visar en oroande inställning till granskande journalistik. Den påminner om en ledarskapsstil där budbäraren misstänkliggörs snarare än att budskapet hanteras med öppenhet och ansvar.
Att en myndighet kritiseras offentligt är inte en attack. Det är ett sundhetstecken i en demokrati. I synnerhet när det gäller socialtjänstens ansvar för utsatta barn, som i detta fall med bröderna Olle och Theo.
Det är inte första gången Norrköpings socialtjänst hamnar i blåsväder. Efter tragedin med ”Lilla hjärtat” 2020, där en treårig flicka dog efter att ha skickats tillbaka till sina biologiska föräldrar trots larm, har öppenhet och ansvarsskyldighet blivit ännu viktigare.
Att Karlqvist nu försöker förekomma granskningen genom att ogiltigförklara den inför sin personal väcker frågor om hur ledarskap inom myndigheter ska se ut i ett öppet samhälle.
Hon har rätt i en sak: att vi som mediebolag tjänar pengar på att vår journalistik blir läst. Men att insinuera att detta skulle driva en granskning som i grunden handlar om barns säkerhet, riskerar att slå mot det allra viktigaste: Förtroendet. För journalister, för socialtjänsten – och för hela kommunen.
Till sist är det ändå inte NT:s artikel, utan Susanna Karlqvists egna ord som gör det mest förödande avtrycket. För medan sommarens sista tårtbitar plockades undan och festlekarna klingade ut, lämnade många chefer lokalen med en bismak som knappast försvinner i första taget.
Och i tystnaden som följde hennes tal, hördes kanske det tydligaste ropet av dem alla – efter ansvar, öppenhet och mod.