Den som besöker Moskva i sommar kommer till en stad där det på många ställen är nästan omöjligt att ta sig fram. Trottoarer, gator och parker grävs upp. Sand flyger omkring. Det hörs oväsen från olika maskiner från tidig morgon till sen kväll. De centrala delarna av Rysslands huvudstad liknar mest en byggarbetsplats.
Den här stora omgörningen av Moskva, som pågått varje sommar sedan 2015, har gett upphov till skämtet att den förre borgmästaren har grävt ner en skatt någonstans i staden. Det är bara det att den nye borgmästaren inte vet var. Därför gräver han upp varenda gata.
Nu är det ingen skatt de letar efter utan det rör sig om ett projekt som heter ”Min gata” vilket går ut på att stora delar av Moskva ska renoveras. I år är det 87 gator och parker som kommer att fixas till. Hela renoveringen ska vara klar till 2018, samma år som Ryssland är värd för fotbolls-VM.
”Min gata” sägs vara den största omgörningen av Moskva som skett i modern tid. Då ska man veta att under Stalin genomgick den ryska huvudstaden en enorm förändring. I spelfilmen ”Nya Moskva” från 1938 finns en scen där en konstnär försöker måla av Moskvas skyline, men inte lyckas för att staden förändras så snabbt. Varje gång han tittar upp från tavlan har ett hus rivits eller byggts.
Det finns något sovjetiskt över projektet ”Min gata”. Ingen har frågat Moskvaborna vad de vill ha eller hur de tycker att staden borde förändas. En del av det som byggts verkar vara ritat på ett kontor någonstans, utan att de som planerat förändringarna någonsin har varit på plats ute i staden.
Där jag hyrt en lägenhet nu, finns till exempel ingen trottoar mellan tunnelbanestationen och bostadsområdet. Istället går folk på en gata där det kör bilar, vilket är rätt otäckt.
Under sommaren dök ett femtiotal arbetare upp med maskiner, jord, stenplattor och annat byggmaterial och började renovera området. De grävde upp en stor gräsmatta och sätter nu, med otroligt hastighet, upp bänkar och blomdekorationer. De lägger ut nytt gräs och bygger små gångar. Men att bygga en trottoar från tunnelbanan, vilket var områdets mest akuta problem, kommer de inte att göra.
Eftersom den som planerat omgörningen aldrig har talat med dem som bor här, vet den inte vad de boende vill ha. Istället känns omgörningen som en present från makten, som man ska vara tacksam för vare sig man vill ha den eller inte.
Samtidigt har många platser blivit bättre efter att ha renoverats. Trottoarer har bräddats och gamla vägar fixats till. Även om många Moskvabor klagar på byggarbetsplatserna, så verkar en hel del vara nöjda med resultaten av vissa renoveringar.
Att göra om Moskva till en trevligare stad har pågått längre än projektet ”Min gata”. Stadens ledning har hämtat mycket inspiration från progressiva städer i Europa och USA. Man har satsat på gågator och cykelvägar. Några parker och platser som skapats håller absolut högsta klass.
Moskva försöker alltså bygga en på många sätt progressiv stad som ska vara till för invånarna, men man gör det på ett centraliserat och auktoritärt sätt.
David Isaksson skriver krönikor från Moskva. Han är uppvuxen i Norrköping