På förekommen anledning (valrörelsen har börjat) har här och var diskuterats de traditionella valaffischerna, utformning såväl som innehåll men så klart även dess varande eller icke varande. För digitala annonser, det nya medialandskapet sociala mediers och influensers roll till trots tapetserar i dagarna stora delar av landets offentliga ytor med posters där inte mycket mer än en bild och ett par väl valda ord ryms.
Dyrt, omodernt, verkningslöst? Nej. För förhoppningsvis diskuteras affischerna inte bara av inbjudna gäster i TV-soffor utan också i en och annan TV-soffa hemma, över en lunchlåda eller under en power-walk i de än ljusa kvällar. Och frågan är om inte det räcker väl som argument för att gissa att de kommer finnas kvar även nästa val.
Det är ju nu inte mycket till politik som får plats på en poster. Att koncentrera värderingar, visioner och ställningstagandet till något som går att presentera med finess och snygg typografi är inte bara svårt – det är omöjligt. Men det kan väl förmedla en känsla. Och att det analkande valet inte går att missa har många andra poänger.
För de till synes oändliga möjligheterna att lära känna landets partier och partiledare i podcasts, i radio- och TV-debatter, i tidningar och på sociala medier till trots är det nog många som upplever att de ändå inte riktigt vet så värst mycket om vad en röst på en den ena än den andra innebär. Dels kanske för att fokus ofta ligger på det så kallade spelet, funderingar kring regeringsbildning och allianser snarare än sakinnehåll och att besluten som kan påverka vår vardag ändå ligger så långt borta. Det är givetvis i viss mån ett underbetyg på demokratin i dag.
Men att då inte kunna undvika att presenteras för det kommande valet kan om inte annat kanske starta samtal. Förhoppningsvis får det fler att ta frågan förbi affischernas budskap. Och de ännu (många) osäkra väljarna kommer sannolikt hamna i fokus här framöver. För formen för Sveriges framtida regering och var den tar landet påverkas också av de som ännu idag inte riktigt vet vad de tycker om vilka värderingar och förslag som bäst överensstämmer med ens egna visioner för framtiden.
Det kan tyckas vara att inte ta sin röst på värst stort allvar att skjuta på ett sådant beslut in i det absurda och välja valsedel och kryss nästan spontant. Men, det finns också något hoppingivande om osäkerheten består i en insikt om att framtiden faktiskt går att påverka. Att varje röst räknas. Att det faktiskt nästan aldrig är för sent att ändra sig och inte minst att beslutet får växa fram.
Oavsett är det nu tid att försäkra sig om att inte behöva lämna valbåset med en annan känsla än den att ha röstat rätt. Att låta det börja med valaffischerna är inte dåligt. Men det vore givetvis olyckligt att låta det stanna där utan att ställa frågan vidare. Vad innebär det till exempel med en klimatpolitik som fokuserar på att minska köttkonsumtionen eller statligt garanterade fasta anställningar. Tycker jag det verkar vara den bästa och hur bedömer jag att det kan genomföras? Det är inte en dålig fråga för köksbordet, eller kanske ännu hellre – för ett bord där fler än dem du i vanliga fall redan umgås mycket med sitter.
Partipolitiken är inte så starkt den en gång var. Men demokratin är precis lika viktig idag. Och det är precis lika viktigt att ta sin röst på allvar.