Som ekonomijournalist har jag varit där, också skildrat konkursen för Algots i Borås 1977 och utslagningen av statliga Eiser de följande åren. Jag var på plats i Norrköping sista dagen när Strömma slog igen 1992 och flyttade en del av tillverkningen till Boråstrakten.
Nästan 200 anställda förlorade jobben i Norrköping, därmed var textilepoken var över efter flera hundra år som ledande tillverkare i landet. Kvar i Norrköping blev försäljningen i Strömma Fabriksbutik och Strömma Sweden, rullgardinsväv, som både dock på senare år köpts ut från det nu konkursade Borås Wäfveri.
Krenholms var under sovjetkommunismen en av Europas största arbetsplatser med 12 000 anställda. Två år efter Estlands frigörelse besökte jag fabriken som då 1993 var nere i 8 000 anställda. Krenholms var ett kombinat med egen skola, restaurang, transporter, ett eget samhälle inte långt från bron med två fästningarna som skiljer Estland och Ryssland.
Det var rörande att då höra den kvinnliga chefen, uppfostrad i kommunistisk anda, famlande berätta om hur man skulle öppna sig mot väst. Den unge marknadschefen som studerat i väst verkade mer verklighetsförankrad i den nya tiden.
1995 gick Borås Wäfveri in som delägare, fyra år senare blev man helägare, då hade antalet anställda halverats till 4 000. Vid konkursen fanns 600 kvar, möjligen kan några hundra räddas vid en rekonstruktion.
I Borås slogs textil- och konfektionsindustrier ut med över 12 000 anställda under 1970-talet. Men staden har nästan lika många anställda idag inom mode, design och logistik för kläder plus en textilhögskola.
Norrköping förlorade lika många anställda under en längre tidsperiod. För hundra år sedan fanns i staden 22 ylleväverier, tre bomullsväverier och fyra bomullsspinnerier. Efter en fusionsvåg och rationalisering klarades de flesta jobben under andra världskrigets avspärrning men därefter gick det snabbt utför med nedläggning av Tuppen, YFA, Nyborgs med flera.
Norrköping lyckades inte som Borås behålla kunskapen utan fick istället en handfull statliga verk som plåster.
Svenska konfektionsföretag flyttade till Finland, sedan Portugal. Där blev det också för dyrt, flytt till Baltikum, sedan Kina. Kommuniststaterna i Asien konkurrerar, många företag är nu på väg till Vietnam eftersom lönerna där är ännu lägre.
Aktieägarna i Borås Wäfveri trodde så sent som i våras på framtiden och betalade in 14 miljoner kronor i nytt kapital. Men därefter har bomullspriserna stigit med 70 procent sedan i somras till följd av missväxt. Och det fanns ingen chans att via högre priser ta ut dem från konsumenterna.
Det är denna flytt efter lägre lönekostnader som i den ekonomiska politiken lite överslätande kallas för strukturrationalisering.