Sitter, som så ofta, på cykeln. En lång raksträcka mellan två fält. Vinden kommer snett framifrån och bromsar obarmhärtigt upp framåtrörelsen för det stretande ekipaget. Det tar emot. Man får kämpa. Ta i. Gör man det, är man trots allt rätt snart förbi nästa krön.
Där den entusiastiske cyklisten får lita till sin, i och för sig rätt begränsade, benstyrka krävs det andra och mycket djupare egenskaper för lotsa sig vidare i en motvind som är mer allmän än koncentrerad till en väg mellan två fält. Visionärer brukar alltid klara sig bra och de är också förtjänta av vår beundran. Man skulle, till exempel, önska att den som är satt att leda landet just nu vore en driven och brett tänkande visionär, men när den arme statsministern skulle tala vid riksdagens öppnande såg det snarare ut som att han fick kungafamiljen att falla i sömn.
Här hemma, lite mer lokalt och småskaligt, möter jag däremot en sann visionär. Ulf Svensson, mannen som "uppfann" Kolmårdens djurpark, bjuder på en rapsodi av sina gärningar och får besökaren att följa med på hans egen och personliga promenad längs minnenas aveny. Han rotar bland dokumenten i sina pappershögar och visar ett par A4-sidor från Riksarkivet. "Kolmården kom att bli en symbol för ett nytänkande när det gäller utvecklingen av djurparker runt om i världen". Vidare: "Kolmårdens djurpark har genom sina nya idéer inom djurparksvärlden blivit uppmärksammad över hela världen".
– Imponerande, säger jag.
Ulf Svensson ser belåten ut och plockar fram ett tummat nummer av den klassiska tidskriften "Det bästa" (finns den än?) från december 1974. "Snilleblixten som räddade Kolmården" lyder rubriken på det flera sidor långa reportaget.
– Upplagan låg på 31 miljoner exemplar över hela världen, säger Ulf Svensson.
I den jämförelsen ligger till och med Strömstaren i visst lä.
Ulf Svensson var kommunkonsulent hos Kolmårdens kommun när han 1962 väckte idén om en djurpark för att skapa arbetstillfällen i en kommun som höll på att avfolkas i alarmerande takt. Den 27 maj 1965 öppnades Kolmårdens djurpark och resten är, som det heter, historia. Än i dag är djurparken det folk utifrån närmast förknippar med Norrköping, möjligen i konkurrens med Industrilandskapet och Kamraterna.
Särskilt mycket folk var förresten på plats när Olof Palme besökte Kolmården en gång i tiden. Ingen av dem rapporterades ha somnat.