En dyr orättvisa

Bostadsfrågan är en av Sveriges mest akuta. Att ha en bostad är bland det viktigaste som finns, medan bostadsbristen är kolossal.

Foto: FREDRIK SANDBERG / TT

Kolumn2015-05-28 04:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Frågan har på sistone blivit allt mer aktuell, men vår bostadsminister, Mehmet Kaplan (MP), briljerar i undfallenhet.

En sak har han visserligen gjort för bostadsmarknaden. Han har liberaliserat bullerlagstiftningen. En positiv förändring, men försvinnande liten.

Vad han verkligen borde liberalisera är bostadsmarknaden. Efterfrågan på bostäder är enorm, vilket i teorin borde innebära att byggföretag och investerare strömmar till.

Orsaken till att så inte sker stavas hyresregleringar. När hyran för en bostad tvingas ner på alltför låga nivåer lönar det sig inte längre att bygga hus, eftersom intäkterna inte väger upp kostnaderna för att bygga. Endera måste byggföretagen kompromissa om kvalitet och underhåll, eller så bygger de inga bostäder alls.

Regeringens världsbild rymmer tyvärr inte de som därför blir utan bostad. Där ryms bara de som redan har en bostad och skulle ha svårt att betala mer för den. Hyresgästföreningens nya rapport ”Den svenska hyresmarknaden – scenarioanalys” resonerar i samma banor. Hyresgästerna utmålas som de stora förlorarna på en eventuell avreglerad bostadsmarknad.

På kort sikt har regeringen och Hyresgästföreningen rätt. Självklart skulle bostadspriserna öka. I Stockholms län, där bristen på bostäder är allra störst, skulle en hyresrätt kosta så mycket som 4000 kronor mer i månaden. Men vad Hyresgästföreningen och regeringen inte verkar förstå är att valet inte står mellan dyra bostäder och billiga bostäder. För väldigt många människor står det idag mellan dyra bostäder och inga bostäder alls.

Det intresserar dock inte Kaplan och Miljöpartiet. I fjolårets riksdagsval fick MP störst andel röster från, i fallande ordning: Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala. Ju värre bostadsbrist, desto fler miljöpartister. Självklart vill partiet inte uppröra sina kärnväljare genom att höja deras hyror.

Istället tvingas tusentals andra ge upp universitetsutbildningar, jobbtillfällen och karriärmöjligheter för att de inte hittar en bostad. De betalar ett dyrt pris för storstadsbornas billiga bostäder.

Prisökningen på en avreglerad bostadsmarknad vore inte ens permanent. Mängder av hyresvärdar, byggföretag och investerare skulle lockas att bygga, och ju mer som byggs, desto mer sjunker priserna. Ingen skulle kunna ta ut särskilt höga hyror för en medelmåttig bostad eftersom någon annan skulle bjuda under.

Skulden för att det inte händer är inte bara Kaplans. Det var Stefan Löfven som från början lämnade bostadsmarknaden åt Miljöpartiet.

”Jag blir arg när människor blir behandlade orättvist”, hävdade statsministern nyligen i ett framträdande på Barnkanalen.

Vad är mer orättvist än att somliga tvingas tillbringa flera år i osäkra, otrygga och oseriösa andrahandskontrakt för att andra ska kunna betala underpriser för sina förstahandslägenheter?

Om Löfven faktiskt menar något med sitt motstånd mot orättvisor, så har han nu ett guldläge att åtgärda en av de allra största. Hyresregleringarna är en orättvisa som hårt drabbar låginkomsttagare, unga och arbetslösa. Precis de människor som regeringen påstår sig värna om. Det är på tiden att deras situation förbättras.

Läs mer om