Hösten 2012 befann sig flygbolaget SAS i kris och behövde skära ner för att överleva. De anställda representerades av fackförbundet Unionen, som valde att förhandla bort hundratusentals kronor per person av medlemmarnas tjänstepensioner. Därför stämmer nu 190 SAS-anställda förbundet.
Självklart finns situationer då fackförbund måste ge vika. I det här fallet stod valet mellan det och att tvinga SAS i konkurs. Istället för att exempelvis gå med på sänkta löner, valde Unionen dock att höja pensionsåldern för de kabinanställda från 60 till 65 år. De anställdas tjänstepensioner för dessa fem år - upp till 800 000 kronor för somliga medlemmar - förhandlades bort.
Tjänstepensionen betalas in av arbetsgivaren till Pensionsmyndigheten, men även om den anställde inte själv administrerar dem, är det tvivelsutan hans eller hennes pengar. Vad Unionen gjorde var i praktiken att ta sina medlemmars pengar och placera dem på förhandlingsbordet. Det är oacceptabelt.
Och det är inte allt. 1974 bidrog Unionen till att dess SAS-anställda medlemmar skulle få gå i pension redan vid 60 års ålder. Den sänkta pensionsåldern finansierades genom att lönerna sänktes med 2,5 procent. Unionens medlemmar offrade delar av sin lön för att få gå i pension tidigare, bara för att få reda på att pensionsåldern höjts igen och de 2,5 procenten hade ”omdisponerats”.
Fackförbund är visserligen kända för att bete sig diskutabelt mot utomstående. Livsmedelsarbetareförbundets aggressiva trakasserier av bageriägarna Sema och Ahmed Mehdi, vars bageri inte har råd med kollektivavtal, är bara det senaste exemplet.
Diskutabelt beteende mot de egna medlemmarna är däremot något relativt nytt. För Unionen hade det rakryggade varit att gå med på en lönesänkning. Visserligen är sänkta löner beklagligt, men att istället ta pengar som fackets medlemmar redan hade sparat för att trygga sin pension, och förhandla bort dem, är många grader värre.
Unionens motiv kan vi bara spekulera i. Trodde fackförbundet att de anställda inte skulle inse vilken förlust de gjorde, bara för att det inte handlade om summor som presenteras svart på vitt i lönekuvertet varje månad? Ville det framstå i bättre dager i media? Handlade det om prestige?
Vad som än är orsaken till att förbundet förhandlade bort sina medlemmars tjänstepensioner, finns nu hopp om återupprättelse. ”Vi har svårt att tro att Unionen har rätt att fritt förfoga över våra intjänade pensionsrättigheter utan vårt uttryckliga medgivande”, sade Michael Gärtner, av de 190 kabinanställda som står bakom stämningen, till DN igår (2/6).
Det är han inte den enda som har svårt för. Fackförbundet Unionen är förhoppningsvis ensamt om att tycka det är acceptabelt att ta någons pengar utan personens uttryckliga medgivande.