... en hinna av fukt lägger sig längs insidan av luftrören för varje andetag. Spegeln har immat igen totalt, men det är lika bra det, tänker Johanna, då slipper hon se sitt ansikte som alldeles säkert blivit rödflammigt i värmen.
Emma sträcker ut sig i badkaret. Hon har vatten nästan ända upp till kanten, så där mycket som Johanna alltid önskar att hon hade, men som hon aldrig har eftersom hon får dåligt samvete när hon slösar på vattnet. Emma sträcker upp ett smalt, välformat ben ur skummet. Klagar på att hon missat en fläck med rakhyveln och att det nu växer några små ljusa hårstrån där.
Det känns konstigt att sitta där på toastolen. Så intimt och nära. Ändå är det helt naturligt. Emma och Johanna har alltid varit kompisar. När de var små brukade de bada tillsammans, nu är de för stora för att få plats i samma badkar. Det finns inga tillfällen när de inte kan vara tillsammans. Det finns inga hemligheter de inte kan dela med varandra. Eller finns det det? Johanna tänker att det kanske finns det. Men hon slår snabbt bort tanken. Får inte tänka så, får inte förstöra allt som de har. Men någonting är annorlunda. Förändringen går att ta på, så känns det i alla fall. Har inte Emma märkt något?
Det började för två månader sedan, när Emma på allvar började prata om Simon. Visst, både Emma och Johanna hade haft pojkvänner förut, men det här var annorlunda. Simon och Emma skulle flytta ihop, de skulle skaffa barn tillsammans, förlova sig. Så många planer. Och det var då Johanna plötsligt visste. Att hon var avundsjuk. Att hon ville ha Emma för sig själv. Att hon älskade Emma.
Nu sitter hon i Emmas badrum. Så nära och ändå så långt bort. Hon kan se Emmas nakna kropp. Hon skulle kunna sträcka ut en hand och smeka hennes ben. Det vore så lätt. Men ändå är det omöjligt. Och Johanna vet det. En löjlig tanke, helt absurd. De är ju vänner. Bara vänner. Något mer, nej, det finns inte. Så hon sitter där på toastolen. Lyssnar på Emmas prat om vad hon ska ha på sig på festen på fredag, skrattar när Emma säger att de borde ha likadana outfits. Låtsas som om skrattet inte fastnade i halsen. Försöker glömma. Vänner är ju ändå tillräckligt. Eller?