Värmen väcker ljusa minnen

Snart är dom här! Skolavslutningarnas underbara tid!

Niclas krönika2014-06-02 14:27
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag tror att de flesta av oss har någon sorts förhållande till skol­avslutningar. Själv minns jag den ­totala euforin över att få två ­månaders fritid. Varje dag kändes som en ­oändlig möjlighet att vara fri, ­oberoende och lycklig. När jag ­tänker tillbaka kan jag konstatera att jag är lyckligt lottad som har så ljusa ­minnen från skolavslutningar och sommarlov. För jag vet att det är långtifrån alla som kände så. För ­andra barn kunde sommarloven vara fyllda av ensamhet och ouppnåbara ­önskningar.

Skolavslutningar får mig att bli en sentimental tårögd nostalgiker. När jag ser små barn i sina nya ljusa ­sommarkläder vandra iväg till sina ­avslutningar brister nästan mitt ­hjärta. Likaså när jag ser ­skrålande studenter skrika sig hesa på ett uselt smyckat studentflak. Det är ­enastående sentimentala känslor som griper tag i mitt hjärta och vrider åt.

Vad det beror på vet jag inte. ­Kanske är det insikten om att det var ett bra tag sedan jag själv stod där i mina ­nyinköpta examenskläder. (Som ofta var otroligt obekväma! Jag minns ­speciellt en skjorta jag hade som var så stickig och obehaglig att bära så jag höll på att bli tokig! Jag inbillade mig att den var tillverkad av vasst gräs.)

Det var länge sedan jag tog ­studenten. Typ tusen år sen!

Men jag minns den som om det var i förrgår. Glädjen var på topp. Jag var full av smörgåstårta, vin, vodka och kärlek. Dagen efter studenten var jag fylld av ångest och sorg.

Ett par år efter studenten ­jobbade jag ett tag som städare på en ­gymnasieskola. Under våren ­skurade jag elevtoaletter och svabbade ­korridorer, medan sistaårs­eleverna studsade runt med glädjeskutt och planerade sina studentfester. Medan syrenerna slog ut i blom och vårsolen strålade in g­enom skolans fönster gick jag fram och åter i en oändligt lång korridor med en kvast framför mig och ruvade på en cynisk och bitter idé. Jag funderade på att trycka upp en ­t-shirt som jag skulle bära under mina städpass hela sista termins­veckan. Det skulle stå: Jag tog ­studenten för två år sedan. Så kan det gå.

Det gjorde jag inte. Jag grät på ­elevernas skolavslutning i stället.

Läs mer om