Jag är född och uppvuxen i Hageby. Inget konstigt med det. Under 60- och 70-talet skulle dåtidens bostadsproblem lösas med miljonprogrammet. En miljon bostäder skulle byggas och en tredjedel av dessa skulle vara hyresrätter.
Hageby var en av de nya stadsdelarna som lockade barnfamiljer med nybyggda lägenheter, grönområden och närhet till skolor.
Jag har alltid tyckt att Hageby var bra att växa upp i. När vi sprang till centrumet för att köpa godis, spelade fotboll eller hängde vid lekplatserna fanns ingen känsla av att vi bodde i ett utsatt område – snarare en stolthet över att tillhöra Hageby.
Det här var innan det pratades om förortsproblem och utanförskap. Det var innan ordet miljonprogram fick en negativ klang. I dag beskylls miljonprogrammet för att ha skapat segregationen. De som hade råd flyttade och kvar blev de som inte hade råd, människor med svaga ekonomiska resurser.
2015 fick många av dessa stadsdelar stämpeln "utsatt område". Det var då polisen började att lista geografiskt avgränsade områden eller stadsdelar med låg socioekonomisk status och med kriminell påverkan på det lokala samhället. Hageby var då det enda området i Norrköping. Två år senare tillkom Navestad och Klockaretorpet.
2019 var Hageby borta och när den senaste lägesbilden presenterades i oktober i år stod det klart att Navestad numera är Norrköpings enda utsatta område.
Polisens lista är omdiskuterad. Kritikerna anser inte att den bidrar till att skapa en ökad trygghet, utan att den stigmatiserar vissa bostadsområden. Den gör att områden får ett skamfilat rykte och en negativ stämpel. Polisen försvarar sin lägesbild, den gör att polisen kan prioritera sina resurser där de behövs som mest.
Många av de som bor i Navestad har dock annat att tänka på än om området ska klassas som utsatt eller inte. De slåss redan mot hög arbetslöshet, låg utbildningsnivå, svag ekonomi och utanförskap.
Men trots alla tuffa utmaningar finns där också en gemenskap, generositet och välvilja. Ett utmärkt exempel är insamlingen till Musikhjälpen. I skolan Silverdansens bössa kom det i år in 31 000 kronor – vilket är lika med nytt rekord.
"Trots att vi är en liten skola och ligger i ett rödmarkerat område finns viljan och engagemanget att hjälpa de mest utsatta", säger rektorn Pernilla Dahlgren stolt.