Mina föräldrar var politiker. Deras partis mål var att se till att den dåvarande presidenten inte skulle få vinna valet igen. Det hela slutade med att många, många människor blev skjutna, bland annat min egen far.
Mitt liv är på många sätt annorlunda jämfört med en jämnårig svensk tjej. Med en döende syster på 5 år i mina armar utan någon vuxen i närheten och en mamma i fängelse var mitt liv långt ifrån vad en "svensk" skulle kalla verklighet. Vi kunde inte stanna kvar, även min mammas liv var i fara. Dagen före flytten var som en mardröm, jag kunde inte äta eller sova, knappt andas. Det enda jag tänkte på var: hur ska det bli nu? Ska vi bara lämna allting? Våra vänner, vårt hem och framför allt min syster som faktiskt är begraven här?
När en svensk ungdom tänker "vad jobbig morsan är som bara tjatar om att jag ska plugga, istället för att gå på stan" så kan jag bara fantisera om hur det skulle vara att ha minst en av mina föräldrar som skulle kunna säga "gå och gör dina läxor". Inte för att jag behöver det men bara för att det skulle vara skönt
att få känna sig liten för en gång skull.
Invandrare kommer var och en hit med våra egna skäl, och det är fantastiskt att vi får invandra, det räddar liv. Men tycker du som svensk att en invandrare beter sig på ett sätt som du inte förstår? Ge personen tid, den kanske har privata skäl som den helst inte vill tala om för någon, för att man känner att det är svårt att förklara och svårt för den som lyssnar att faktiskt förstå. Så kände jag i alla fall i början när svenskar frågade något personligt. Då kändes det ungefär så här: "Varför frågar du, du som tycker att det är jobbigt att gå till skolan fast du får mat där, PLUS betalt för att du går dit?" Vi har olika perspektiv.
Många svenskar går nog runt med en massa funderingar angående invandrare. Det främsta är nog varför vi kommer hit eller om vi är annorlunda. Jag har själv också gått runt och tänkt varför "svenskar" beter sig på ett visst sätt, är vi verkligen så olika?
Efter en massa funderingar kommer jag alltid fram till samma svar: Ja, men det beror framför allt på en sak. Nämligen, hur våra liv har sett ut eller ser ut just nu.