Det stormar utanför så det känns som att hela tältet ska flyga iväg med oss i. Medan jag ligger och lyssnar på ovädret hör jag plötsligt ett konstigt ljud! Jag försöker väcka min halvsovande familj, mamma och lillebror, för att de också ska lyssna och säga vad de tror att det kan vara. Först hör ingen utom jag annat än stormen som river i tältduken. Till slut är ljuden så nära att ingen längre kan påstå att det inte är någonting utanför tältet. Mamma avfärdar allt med att det måste vara några renar som springer förbi.
Vi köper den förklaringen, ända tills stegen börjar komma ännu närmare och vi börjar höra tydliga brummanden. Långsamt känner jag mer och mer panik, men mamma säger att det kanske är så renar låter. Jag köper inte renhistorien längre, utan börjar prata om björnar och att vi kommer att dö, ensamma långt ute i fjällvärldens ödemark. Min bror bestämmer sig då för ta reda på vad som finns utanför tältet, så vi kan sluta ligga och spekulera. När han, långsamt och tyst, fått ut huvudet i förtältet blåser ena hörnet av yttertältet upp en bit och han ser en stor brun björntass precis utanför. Han tog sig in väldigt fort igen, vit som ett lakan.
Vi hade hört från flera håll att man absolut inte bör ha någon mat i tältet eftersom det drar till sig björnar. Istället ska man lägga all mat i en av ryggsäckarna och hissa upp den i ett träd eller lägga den en bit från tältet, ja faktiskt var som helst, utom just i tältet. Dödströtta efter en lång dags vandring med tung packning hade vi bara slängt in både ryggsäckarna och oss själva i tältet så fort som möjligt för att komma undan regn och blåst.
Tre stora ryggsäckar fulla med mat finns alltså i yttertältet och vi i innetältet. En tillräckligt hungrig björn kommer i det läget också den att slänga sig in och hälsa på oss.
Stämningen i tältet är tryckt. Stormen dånar och river i tältet. Björnen brummar precis vid mitt öra utanför tältduken. Mamma sträcker sig tyst efter vår enda vassa kniv samtidigt som hon får upp en mindre fickkniv ur byxfickan. Tyst ligger vi där i innertältet och lyssnar efter björnljud medan vi knappt vågar andas. Vi hör björnen springa i cirklar runt tältet i minst en kvart innan brummandena plötsligt dör ut. När vi känner oss säkra på att den gett sig iväg för att förhoppningsvis inte komma tillbaka igen, somnar vi alla helt utmattade på mindre än två sekunder. När vi vaknar några timmar senare river stormen fortfarande i tältet, men nu med ett helt annat ljud. Vädret har slagit om. Halva tältet är nu täckt med en decimeter snö och utanför är det minusgrader och full snöstorm!
Nästa sommar ska jag nog göra som andra. Ligga på stranden, läsa en bra bok och bara lata mig.