I all marknadsföring är identiteten viktig. Avsändarens profil och produkten eller tjänstens paketering och presentation är inget som skojas bort. När jag
i skrivande stund bläddrar i gamla bilblaskor med tre-fyra decennier på nacken tydliggörs sakargumentens knappa närvaro i dagens reklam. Som bekant törstar vi nu efter att hitta rätt livsstilspaket.
Lite förenklat hävdar jag att bilar av i dag marknadsförs som en förlängning av ägarens personlighet snarare än ett nyttofordon. Inget fel i det, tiderna förändras.
Personligen köper jag marknadsföringsgreppet. Förutsatt att avsändaren för mig står för något extra. Inte om det handlar om en ny versatil herrgårdsvagn från Torslandaverken (om den nu tillverkas där). Jag menar vem skulle på den lätt lekfulla frågan "Vilken bil är du?"utan pardon men med allvar i rösten svara: Volvo? Få tänker jag. Ändå är det vad vi ser ungefär överallt. Till det facila priset av tre-fyrahundratusen kronor.
Låt mig klargöra att det inte handlar om dåliga produkter, absolut inte. Bilar köps ju dessutom av olika anledningar. Utan föreliggande intresse blir valet mer rationellt. Full respekt. Vad jag stillsamt undrar är hur det känns att genom det runda köksfönstret titta ut på den vita Audin med sportpaket.
Under min uppväxt hade vi förmånen att i familjen byta bil vart tredje år. 25 år av Saab och Volvo om vartannat under parollen "Man vill ju gynna svensk bilindustri". Skittråkigt och till synes poänglöst. En förmildrande omständighet var att jag till viss del fick vara delaktig i valet av extrautrustning och kulör.
När det 2004 blev dags för min gode fars sista tjänstebil innan pensionen stod valet mellan ytterligare en ny 9-5:a eller en S80. Med min allra mest övertygande röst bad jag honom att åtminstone provköra några alternativ. Så nöjd blev han, med sin nyfunne tyske vän, att han har den kvar än idag. Lite synd bara att det tog ett kvarts sekel att nå den insikten.
Vad är då konklusionen? Jo, köp vad du vill, strunta i vad grannen rattar och låt dig definitivt inte påverkas av vad en autodidakt gästkrönikör raljerar kring. Då blir det bäst, garanterat individuellt och kanske kul. Oavsett emblem.
Med denna krönika har mitt gästspel här i vägkanten nått sitt slut. Missa inte säsongsavslutningen av motormagasinet Asfalt i morgon kväll där kanske den allra finaste essensen av körglädje avhandlas!
Stort tack för uppmärksamheten.