Ett svårt steg i rätt riktning

Norrköping2013-08-22 03:59
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den som besöker en förskola slås snabbt av hur många barn det är – och hur få lärare. Så har det sett ut under många år och i dag är genomsnittet sjutton barn per grupp. Alla borde förstå att det är en ohållbar situation, inte minst med tanke på hur svårt det blir att hålla koll på barnen i grupper av denna storlek.

Många partier har talat om att detta måste förändras, men det är varken billigt och har heller inte varit den högst prioriterade frågan när det varit dags att sätta den alltid så svårprioriterade budgeten.

Nu har dock Kristdemokraterna valt att ge sig in striden för mindre barngrupper och de menar allvar med sitt utspel. På annat sätt går det inte att tolka socialministern Göran Hägglunds (KD) debattartikel på Brännpunkt i Svenska Dagbladet i går.

Något som är positivt är att KD är tydligt med att denna satsning inte är gratis, för den är en stor reform som kommer att kosta en ansenlig summa pengar att genomföra. Men om man slår ut summan per förälder och person är det dock överkomligt, inte minst med tanke på vilken skillnad det innebär för barnen ifråga.

Hägglund skriver att både stat och kommuner tillsammans ska skjuta till pengar för detta ändamål. Förutom detta är maxtaxan tänkt att justeras upp med hundra kronor för det första barnet, 67 för det andra och 33 för det tredje.

Enligt partiets beräkningar kommer detta generera 1,4 miljarder kronor som kan användas för att minska storleken på förskolegrupperna.

Det här är inte på något sätt en enkel fråga att driva. Visst, alla vill naturligtvis se mindre grupper, men samtidigt är det värt att fråga sig hur många som är beredda att betala högre barnomsorgsavgifter.

KD argumenterar med att höjningen motsvarar mindre pengar än det femte jobbskatteavdraget, och det kan visserligen stämma, men för många kan det trots det verka som en dyrare vardag. Här blir kommunikationen oerhört viktig. Ett annat problem utåt sett är att denna ökning endast kommer att minska grupperna med ett barn. Det är dock en bra början med tanke på att en ännu större minskning av grupperna skulle ha varit omöjligt att få igenom i den kommande budgeten.

Trots att frågan inte kan klassas som något vidare populistiskt utspel – som drar mängder av väljare till partiet – visar KD att det är ett parti som menar allvar med att de vill förbättra barnomsorgen och vara ett alternativ för familjerna.

Om man ska ställa tydliga utspel som detta i kontrast till att endast vara ett stödparti till Moderaterna är det ganska självklart vilket som kommer att fungera i längden. KD måste, med tanke på partiets historia, hitta tillbaka till sina rötter och ideal; där är stödet till familjerna en viktig fråga. Att minska förskolegrupperna kan verka perifert, men är samtidigt ett tecken på ett KD som drivs av övertygelse och mål, snarare än att försöka vara alla till lags. Det är ett steg i rätt riktning.