Det är ingen nyhet att polisernas förtroende för polisledningen inte är särskilt stort, vilket gång på gång slås fast med all önskvärd tydlighet. Den 16 april berättade Dagens Nyheter att hela fyra av tio medarbetare inom polisen har inget eller ett lågt förtroende för polisledningen med rikspolischefen Bengt Svensson i spetsen. Det är minst sagt ytterst allvarliga siffror - speciellt inom en yrkeskår som polisen, där förtroende och trygghet är särskilt viktiga delar.
I gårdagens Svenska Dagbladet stod att läsa om ännu ett missnöje från Polisfackets sida, och en befogad sådan. Bara under förra året utsattes cirka 6 500 poliser för hot. En anmärkningsvärd siffra med tanke på att det fanns 19 890 poliser i Sverige under fjolåret. Och var tionde polis hotas minst en gång i månaden, uppger SvD.
Det finns naturligtvis förklarliga skäl till varför poliser riskerar att utsättas för mer hot och våld än gemene man, men det kan på intet sätt accepteras bara för det. Huruvida polisen är väldigt flitiga på att anmäla de hot de utsätts för är visserligen svårt att säga, men det kan vara ett skäl till att siffrorna är så pass höga. Men det kan även vara det motsatta. Nämligen det att poliser är så vana att höra hot att de därför inte anmäler det som inte anses vara särskilt allvarligt.
Det är tyvärr inte allt för ovanligt att poliser blir förföljda hem när de har avslutat sina arbetspass. Inte sällan är förföljaren medveten om attvisa att han förföljer polisen hem, just för att visa att varken polisen eller dennes familj går säker. Detta är en metod som tyvärr är effektiv på flera sätt. Inte minst eftersom det på intet sätt är olagligt att följa efter någon, trots att det kan vara betydligt mer hotfullt än ett verbalt hot. Varför det är så pass vanligt att poliser hotas är en fråga för sig. Men det beror naturligtvis delvis på att det inte medför några större komplikationer eller tillräckligt kännbara straff att hota en polis. Delvis är det en brist på respekt för hela yrkeskåren. Om det riskerar att svida tänker man en extra gång innan man hotar en polis.
Enligt Polisförbundets lokala representanter så kan mer än en tredjedel av polismyndigheterna inte erbjuda det stöd som krävs när poliser har utsatts för hot. Naturligtvis säger de ansvariga inom polisen att allting är i sin ordning. Uppenbarligen är så inte fallet. Detta är egentligen det största problemet.
Det här är en del i en mycket större fråga, som riskerar att skapa en ännu större förtroendeklyfta inom polisen. Det är det sista vi behöver för att stävja den eskalerande brottsligheten. Om inte organisationen fungerar spelar det ingen roll hur mycket pengar som skjuts till.