Ett saknat café i Kneippen. Gert Gölin efterlyste minnen därifrån på Staren för en vecka sedan. Responsen lät inte vänta på sig. Clas Rydgren, Hemgårdens ordförande, hörde av sig med en hel radda minnen. Inte bara från caféet, utan från grannskapet i stort. Han skriver:
Du skrev om caféet i Kneippen där det anordnades dans. Det borde vara samma café dit jag och ibland mina föräldrar gick för att titta på TV. Jag kanske var fem-sex år då, den egna TV:n kom nog på plats 1959. Jag minns att det då var proppfullt i caféet. Caféet låg i hörnhuset Almgatan-Odensgatan i kvarteret Oxen.
Det var ett riktigt "arbetarcafé", hästskjutsarna stod utmed hela Odensgatebacken. Hästskiten tog gubbarna hand om och slängde upp på flaken, pisset rann utmed rännstenen och det stank en hel del. Sannolikt var alla hästar ardenner eller andra typer av "bjässehästar". Nissens chokladfabrik låg ju snett över från caféet, arbetarna där gick ofta över och fikade.
1968 vet jag att ägarinnan till caféet hade namnet Vivianne och tjejen som jobbade hos henne hette Siv. Det var flipperspel och popmusik då, jag minns särskilt "The Letter" med The Box Tops. Nämnas bör att det fanns en tobaksaffär med "kortvaror" i samma hus, det drevs av systrarna Dagny och Aina, möjligen hette de Jonsson i efternamn.
Apropå ishockey som också berördes på Strömstaren, så var det en landskamp mellan Sverige och ryssarna i början av sextiotalet. Knutte "Pedal" hade cykelverkstad – sålde cyklar, radioapparater och slipade skridskor – i sin verkstad på Odensgatan 25, snett emot Odencaféet. Han var på matchen på Parken och i första paus ropades det ut i högtaleriet att "Skridskoslipare Svensson ombedes att komma till spelargången". Han gick dit, tre ryssar hade oslipat, de hoppade in i Knuttes bil och följde med till verkstaden, han slipade och sedan åkte de tillbaka till "Månskensrinken".
Förra veckans Stare snuddade också vid Melodifestivalen och schlagerkungen Claes-Göran Hederström. Starenredaktören berättade upprymt om hur han en gång köpt ett köksbord av den uppburne sångaren. Det var han inte ensam om. En annan musikprofil, kapellmästare Ingvar Andersson, berättar:
Det påminde mig om när jag köpte ett datorbord av sagda person i Västgötebacken (Centrummöbler?). Jag hade ingen dator men bara att ha ett "datorbord" fick mig att känna mig som att jag låg i teknologisk framkant.