Det har blåst, regnat och legat en tung grå hinna över stan som effektivt blockerat alla möjligheter till en krispig och klar vinterkväll. Men ändå, Norrköping Light Festival är en strålande upplevelse. Jag har avverkat tre varv så här långt i december och hinner nog med ett par rundor till innan ljusspelet i Industrilandskapet med omnejd plockas ned den 31 januari.
Hatten av för Norrköpings kommun för insatsen. De kan för övrigt behöva en del avtagna hattar från folket, som en kontrast till den vardagliga tonen från missnöjt mumlande kör. Och ni som inte provat ljuspromenaden än – gör det gärna, ett litet tomtebloss i vardagen som inte kräver en mycket större personlig insats än ett par skor med rejäl sula.
I år känns Norrköping Light Festival viktigare och mer välkommen än någonsin. Alla greppar vi väl girigt efter minsta halmstrå som antyder ljus, glädje och framtidshopp. Då kan det räcka med en stilla promenad med lykttändaren som vägvisare. En sorts vandring mot ljuset i tunneln.
Å andra sidan kan man, i ett normaltillstånd, behöva göra samma promenad fast ned i mörkret. Gå åt andra hållet. Ett besök i skuggorna som en uppfriskande motvikt till det motståndsbefriande tröskandet bakom Starenredaktionens nötta skrivpulpet. För ett par år sedan gjorde jag slag i saken, hakade på "The Jack the Ripper Tour" i London och hamnade i de långa skuggorna och dimslöjorna där den ökände uppskäraren tog livet av sina många kvinnooffer hösten 1888.
Vi möttes vid Aldgate Easts tunnelbanastation djupt in i Londons East End och gick sedan runt bland de nedgångna kvarteren i Whitechapel och Spitalfields där den ännu okände mördaren härjade och spred skräck. Ett par suveräna guider, klara skådespelarämnen, lotsade den gapande gruppen runt bland gränderna, bakgårdarna och pubarna. Vi besökte bland annat Dutfield´s Yard på Berner Street där Jack the Rippers tredje offer, Elizabeth Stride från Göteborg, hittades.
Efter vandringen och berättelserna var man helt klart i ett annat mood än vid starten. Omskakad och väckt ur sin sömngångaraktiga vardagslunk. Mer på tårna. Allmänt ivrig. Att gå mot ljuset eller kliva ned i skuggorna. Man behöver nog båda riktningarna, även om det inte är någon tvekan om vilket håll som lockar mest just nu.
Återstår bara att tillägga att det här är sista Strömstaren på några veckor. Välförtjänt jullov väntar. God Jul.