I ett tillfälle av upprymdhet vill Starenredaktören plötsligt granska sin älskade ishockey i ett nostalgiskt skimmer. Kontakt tas därför omedelbart med Ingemar Larsson, en av Norrköpings mesta idrottsåskådare. Han rycker ut med en imponerande hastighet och förser Staren med lite litteratur i ämnet.
Matchprogrammet från det heta hockeymötet mellan Sleipner och Kamraterna i division två i februari 1967 (4– 3 till Randigt) innehåller fascinerande läsning. Dels lite regelnytt och dels nedslag i ishockeyns utveckling i Sverige. Med stigande intresse läser vi om de nya reglerna inför säsongen och framför allt "Ändring 3" känns spännande:
"Gäller maskingsspelet. Till detta hänförs även oskicket att flytta målburen från sin plats eller stjälpa den över ända. Sker detta är straffet utvisning i två minuter, men en skärpning har införts som säger att om detta sker under matchens sista två minuter skall straffslag dömas".
Även "Ändring 4" sätter igång en tankekedja kring hur spelet kan ha sett ut innan reglerna nu stramades upp:
"Vid samtliga avslag äger ingen av de spelare som utfört avslaget rätt att angripa motståndaren med kropp eller klubba intill dess att avslaget blir verkställt på ett regelmässigt sätt. För överträdelse utdöms det mindre straffet".
Att döma av skärpningen var det tydligen tillåtet innan. Att angripa motståndaren med klubban i samband med nedsläpp alltså.
Matchen spelades på Idrottsparkens finfina uterink och det skulle dröja ytterligare tio år innan Himmelstalundshallen stod klar. Säsongen 1965– 66 fanns det annars 16 inomhushallar i Sverige, bland annat i Malmberget, Vegeholm och Landskrona. Möjligen var det kylan som skrämde publiken i "vår" match för det kom bara 713 åskådare till "Parken" den fredagskvällen. Att jämföras med motsvarande möte fem år tidigare. 6 187 åskådare är fortfarande lokalt publikrekord i hockey. Om inte Staren minns fel sammanföll matchen med premiären för konstfruset.
I matchprogrammet hälsar också Sleipner supportrarna välkomna och vädjar om en trogen publik som ska stötta de både klubbarna i sin strävan att "fostra spelarna i alla vår lag till goda kamrater och skickliga utövare av ishockey". Vackert sagt även om Staren inte kan släppa tanken på hur häftigt det vore om Vita Hästen arrangerade en utematch inför storpublik någon gång i framtiden. Redaktören lovar att komma.