Utan att Allsvenskan på något sätt har kommit igång ännu, är det bara att konstatera att Kamraterna har inlett säsongen på ett övertygande sätt. Den nya matchtröjan, som presenterades i förra veckan, är föredömligt "ren" och med en rejäl och tydlig stjärna på bröstet. Snyggt. Dessutom visade sig ryktet om vita brallor till – hemska tanke – bara vara just ett rykte.
I samma veva släppte Markus Krunegård nya IFK-låten "Ett liv ett lag". En innerlig ballad som kommer starkt ju mer man lyssnar på den. Bra så. I videons sköna IFK-nostalgi skymtar dessutom "Bian" Rosengren under någon sekund. Bara på den korta tiden hinner man inse att någon tuffare spelare har aldrig dragit på sig IFK-tröjan. Det är något med den stenhårda blicken och orubbliga minen.
Funderingarna kring Markus Krunegård för oss inte oväntat med blixtens hastighet till våren 1958 när Norrköpings rockkung skulle utses på Aveny på Drottninggatan 64. Det var tidningen Bildjournalen som tröskade landet runt i jakten på de lokala rockkungarna. Chansen till en grammofoninspelning, som det hette, skulle locka de hugade Elvis-kopiorna att lämna replokalerna och pojkrummen för en stund i offentlighetens flödande ljus. I Norrköping ställde tre deltagare upp. Göran Thun, Gunnar Andersson och förhandsfavoriten Lasse "Sälja" Sällqvist. Man undrar förstås hur Markus Krunegård hade hävdat sig i det namnkunniga startfältet.
NT rapporterade om hur de skrikande flickorna i vimlet på Aveny hoppades på "Sälja" men att det blev Gunnar Andersson som rockade till sig segern. Han beskrevs i referatet som "en smal yngling med blå, fransig rockskjorta och svajiga höfter och högerarm". Vänsterarmen höll tydligen hårt i mikrofonen.
Rockkungatävlingen ingick i en större rockgala med redan etablerade rockkungarna Little Gerhard, Boris och Chris Lennert. Enligt NT:s utsände, signaturen "Sören", överträffade de tre de lokala bidragen med bred marginal. Men "Sören" var inte särskilt imponerad av showen i stort, även om Chris Lennert gjorde ett visst intryck. "Han nöjde sig inte bara med att falla på knä och göra jämfotahopp utan lade sig på rygg på golvet vilt skrikande i mikrofonen. Ja, om han skrek gick givetvis inte att uppfatta, för det gjorde också så många andra. I varje fall höll han munnen öppen".
"Sören" hade nog gillat Markus Krunegårds nya låt mer än skrikande rockkungar på golvet.