För en vecka sedan berättade vi, just på den här sidan, om ett pubbesök på ön Inisheer utanför Irlands västkust för länge sedan. Vid 23-slaget, när puben egentligen skulle stänga, drog man bara för gardinerna och körde på i ett par timmar till med öppna kranar. Trevligt. Liknande upplevelser har Starenläsare hört eller varit med om. Både i närområdet och på främmande mark.
Gert Gölin hör av sig om ett minne med hans far, Gösta Gölin, i huvudrollen:
Något liknande hände min far, spårvagnsföraren Gösta Gölin, även känd som signaturen "Kneippson" i NT. I sin ungdom under 30-talets arbetslöshet, så drev han under en tid ett kafé i Kneippbaden tillsammans med sin bror Erik. Under vissa kvällar anordnade de även dans till grammofonmusik. Det var ett populärt ställe för den tidens nöjessugna ungdom. Men för sådana arrangemang fordrades det tillstånd, vilket bröderna saknade. Så under danskvällarna var spanare utplacerade i grannskapet, för att varsko om polisbilen gjorde runda för att upprätthålla lag och ordning i Kneippen.
När det varnades för polis, så släcktes ljuset, grammofonen tystnade och de dansande stod stilla och tysta. När faran var över, så körde man igång igen! Man kan bara tycka om en sådan civil olydnad. Finns det någon oldtimer bland läsarna som minns detta kafé?
Redaktören instämmer. Kafé i Kneippbaden alltså. Någon som kan berätta mera? Roger Carlsson påminner samtidigt om en utflykt på två hjul för en del år sedan. Skriver:
Vi var ett mc-gäng på Irland 2005. När den så kallade stängningstiden kom så var baren fortfarande öppen. Vi frågade barägaren varför.
Hans svar: "Det är min pub".
På tal om det – tänk långsökt Johnny Logan – har startfältet till Melodifestivalen avslöjats. Staren kollade febrigt igenom namnen, men, nej, inte i år heller. Ingen Claes-Göran Hederström. Inte ens "Fasse" Sanvik. Den senare har väl fullt upp med sin automatiska flaggstång. Men Claes-Göran Hederström borde ha ständig plats i startfältet. "Det börjar verka kärlek banne mig" är och förblir den ultimata Melodifestivalslåten.
Starenredaktören köpte förresten ett köksbord av den gode Hederström på Centrummöbler (hette det väl?) för en massa år sedan. Efter en solid insats i köket under lång tid, är nu bordet förpassat till sommarstugans bod. Där upplever det en ny vår som snickarbänk. Där kan man snacka om kärlek. Banne mig.