Att Folkpartiet har blivit synonymt med ”Skolpartiet” är inget nytt och det märktes inte minst i partiledaren, Jan Björklunds, tal i Göteborg i söndags, där mycket fokuserade kring utbildning. Han föreslog bland annat att arbetsgivaravgiften inom forskningsområdet bör sänkas.
Som bekant finns det inte endast statlig forskning som bedrivs vid universitet –s en stor mängd av forskningen sker även inom privata företag. Björklund menar att det är viktigt att underlätta för de forskningsintensiva företagen, inte minst då dessa ofta är små. För ett företag som börjar sin verksamhet med att forska fram en produkt, som kanske först efter något år börjar rendera vinst, är den första tiden avgörande. Vikten av att underlätta för forskningsinriktade företag går inte nog att understryka om forskningen ska ha någon möjlighet att stanna kvar i landet på sikt.
I sommartalet fick naturligtvis även grundskolan och gymnasieskolan ordentligt utrymme.
Utbildningsministern fortsatte att tala om vikten av att skolan återförstatligas. Det kan verka tjatigt, men med tanke på vilken utveckling den svenska skolan har tagit de senaste decennierna är det tydligt att kommunaliseringen av skolan inte har varit till godo. Konkurrensen har snedvridits och vissa kommuner har inte haft vad som krävs för att se till att Sveriges barn får möjlighet att gå i en likvärdig skola. Med tanke på att semi-landsfadern Göran Persson (S) drev igenom kommunaliseringen av skolan är Socialdemokraterna inte mycket att hoppas på i denna fråga.
Att en av de förmodligen viktigaste förändringarna som måste till – högre lärarlöner – fick uppmärksamhet i talet är glädjande. Ett av de stora skälen till att flitiga och duktiga studenter väljer bort lärarutbildningen till förmån för andra utbildningar handlar om att minst fem års studier inte lönar sig rent ekonomiskt. I alla fall inte i jämförelse med andra utbildningar i samma längd. Visst spelar även andra faktorer roll, såsom lärarrollen i klassrummet och läraryrkets status i samhället, men dessa faktorer skulle enklare kunna ordnas om det blev en starkare konkurrens om platserna på lärarprogrammen.
Förutom detta vill FP satsa på så kallade disputerade lektorer och förstelärare. Lektorer var tidigare vanliga inslag i den svenska skolan och är det fortfarande i den ytterst framgångsrika finska skolan. Där är det, hör och häpna, stor konkurrens om platserna på lärarprogrammet. I Finland är läraryrket fortfarande ett högstatusyrke. Det ena ger det andra.
I gårdagens presskonferens riktade Björklund även fokus mot de som inte i huvudsak vill bli akademiker, nämligen de som vill jobba inom industrin. Tillsammans med IF Metall och Teknikföretagen lade Björklund fram ett förslag på en ny industriutbildning för gymnasieskolan, som ska inlemmas under teknikprogrammet. Ska det inte vara ett eget program känns det som en rimlig lösning.
Hur mycket Folkpartiet lyckats få igenom i höstens budgetförhandlingar återstår att se. Men Moderaternas intåg på skolpolitikens område tidigare i år, ger i alla fall förhoppningar om att Alliansen har insett att den svenska skolan präglas av en enorm kris. Det är en bra början.