Är det något som Sverige är känt för och det svenska folket stolt över är det vårt starka djurskydd. De allra flesta föredrar att köpa svenskt kött och andra animaliska produkter av den enkla anledningen att de förmodar att det är etiskt och högkvalitativa produkter.
Den goda traditionen av ett starkt djurskydd garanteras av lagstiftningen, men djurskyddslagen som gäller i dag är hela 25 år gammal och utvecklingen går snabbt framåt ¬– inte minst vad gäller den tekniska utvecklingen inom jordbruket.
Det var därför Djurskyddsutredningen sattes i uppdrag och 2011 lämnade ett förslag på en ny djurskyddslag till regeringen. I denna fanns flera förslag som lyfte fram djurens roll och vikten av att behandla och se dem på ett annat sätt. Bland annat menade utredningen att djuren skulle anses ha ett egenvärde i sig själva. Ett mer humant sätt, höll jag på att säga, även om det i sammanhanget låter lite knepigt.
En skärpning av djurskyddslagen är naturligtvis välkommen och inte en dag för tidigt, dock verkar det som om det är mycket av vad utredningen önskar som inte kommer att finnas med i landsbygdsministern Eskil Erlandssons (C) och regeringens proposition. Det enda som egentligen är klart att det kommer finnas med är förbud mot tidelag. Ett förslag som torde ha ett tämligen stort stöd i opinionen, får man anta. Desto svårare är det för Erlandsson att inskärpa reglerna för bönderna utan att riskera ett minskat väljarstöd, vilket är det sista Centerpartiet behöver.
Andra förslag som utredningen presenterade var bland annat att höja straffvärdet och att införa grovt brott mot djurskyddslagen och grovt djurplågeri. Detta är såväl välkommet som behövligt, i och med de regelbundna avslöjandena om bönder som vanvårdar sina djur.
Det finns dock flera andra aspekter att ta i beaktande. Den första är att bönder inte har det särskilt enkelt i dagens Sverige, då det är svårt att konkurrera med övriga Europa. Antal bönder blir färre och behöver stora verksamheter för att det ska löna sig ekonomiskt.
Bönder – och företagare i allmänhet – har det redan mycket tufft med regelkrångel och dyra avgifter. En hårdare lagstiftning som detaljstyr djurskötseln kommer av förklarliga skäl att försvåra böndernas verksamhet ytterligare. Lägger man till den globala konkurrensen till detta är det inte svårt att räkna ut att det är en tuff framtid som väntar bönderna.
Men det går inte att se mellan fingrarna och låta djuren lida. Att Sverige även i fortsättningen ska gå i bräschen för ett starkt djurskydd är självklart, men det viktiga (och svåra) kommer bli andra EU-länder. Om Sverige lyckas med det kommer bönderna kunna konkurrera och djuren ändå kunna leva ett drägligt liv.