I går firade vänstern första maj runtom i Sverige. Men det var inte endast vänsterpartier som passade på.
I Jönköping hade även det nationalistiska partiet Svenskarnas parti (tidigare Nationalsocialistisk front) sitt första maj-tåg.
Detta drog inte helt oväntat till sig mängder av antirastiska demonstranter, vilket ledde till att våld och bilbränder ägde rum på Jönköpings gator under onsdagen. Detta naturligtvis för att visa sin avsky mot partiet.
När det gäller de egna vänstergrupperna verkar dock inte avståndstagandet från de extrema krafterna vara särskilt högt prioriterat, något som jag skrivit om tidigare.
Vid Vänsterpartiets demonstration i Kungsträdgården, Stockholm, skymtades (eller ja, den var ganska tydlig) Sovjetunionens flagga med en bild på den forne diktatorn Vladimir Lenin. En man med många människoliv på sitt samvete.
Visst, man kan naturligtvis tänka sig att det har kommit andra och anslutit sig till tåget och att detta var ett undantagsfall. Det är inte omöjligt. Men det finns fler exempel.
Till exempel i Kristianstad, där Vänsterpartiet hade sina flaggor uppställda tillsammans med Kommunistiska partiet, vilket är gamla KPML(r) och som bröt med Vänsterpartiet Kommunisterna 1967. Och det fanns skäl till att brytningen skedde.
Vänsterpartiets regelbundna avståndstaganden från kommunismen ter sig allt mer oärliga. Att ställa sig intill Kommunistiska partiet, som fortfarande har med kommunismens förmodligen värsta diktator, Josef Stalin, i partiprogrammet – och inte minst på sina stora banderoller – är ett hån. I synnerher ett hån mot de miljoner människor som slaktades i kommunismens namn.
Varken stenkastning eller protester i demokratins namn förekom heller. Och en tillrättavisning från partiledningen är nog även det för mycket att hoppas på. Tyvärr.
Mattias Holmström