– Så, nu räcker det.
Ibland brister tålamodet till och med hos den mest vänlige och omtänksamme. Men efter tre namnteckningar i snabb takt i mitt autografblock hade Peter Bonetti fått nog av den påstridige ynglingen. Tre fick räcka. Jag retirerade med en djup bugning och fyrade av ett vördnadsfyllt "sank jo" på perfekt skolengelska.
Häromveckan gick den engelske fotbollsmålvakten Peter Bonetti ur tiden, 78 år gammal, och ännu en hjälte är borta. Förra tisdagen skrev jag om en annan favorit, musikern John Prine, på exakt den här platsen och av samma anledning. Det tunnas ut i leden. Men till skillnad mot hur det var med John Prine träffade jag Peter Bonetti i verkliga livet. På Kungsängens flygplats.
Peter Bonetti – han kallades alltid "Katten" för att han var så smidig – spelade för det Chelsea som skulle möta Åtvidaberg i Cupvinnarcupen i oktober 1971. Chelseas profilstarka trupp, med Bonetti och målkungen Peter Osgood i spetsen, landade i Norrköping inför matchen och vi var ett ivrigt gäng från Ljuraskolan som tog emot stjärnorna med våra autografblock i högsta hugg. Chelseas spelare var hur trevliga som helst, skrev autografer till höger och vänster, delade ut klubbnålar och ställde frågor om Sverige som vi aldrig kunde besvara vettigt med våra begränsade språkkunskaper.
När spelarna gick in i sin buss följde vi med dit. En fotograf från DN tog en bild på Peter Osgood, mig och "Batte" Amlé (skolkamrat, senare framstående bowlingspelare i Sleipner) som hamnade på förstasidan. Planen var att varje spelare skulle skriva åtminstone tre autografer i blocket.
Det gjorde de flesta också. Om än med sjunkande entusiasm. Efter tre var det också stopp och Peter Bonetti uttalade den odödliga frasen "så, nu räcker det". Jag vill minnas att Peter Osgood sa samma sak. Nåja, vi var alla nöjda, snudd på överväldigade, och för några av oss blev Chelsea det nya favoritlaget.
Peter Bonettis död (nej, den hade inget med corona att göra) har uppmärksammats även i svensk media. Där kallades Bonetti för "VM-hjälten" vilket inte var sant eftersom han alltid stod i skuggan av den ouppnåelige Gordon Banks. När Banks blev matförgiftad vid VM 1970 kastades "Katten" in mellan stolparna i kvartsfinalen mot Västtyskland, släppte in tre mål och fick skulden för att England slogs ut. Men han spelade 729 matcher för Chelsea och det är vackert så.