Sådärja, det var den sommaren. Var tog den vägen? Ingen vet riktigt och nu återstår bara några hastigt bortflyende minnen som i bästa fall räcker åtminstone en bit in på hösten. Vi får väl se hur det blir med den saken.
Det goda med detta återkommande skeende är att Strömstaren är tillbaka med full kraft efter sommarlovet. Ivrig i samma höga grad som efterlängtad bland er läsare. Den gränslöst uppmärksamme läsaren har redan och snabbt noterat att det i stora drag är en ny Strömstare som tar vid efter den variant som har roat och förskräckt er under de senaste tio åren.
En krönika – den här – som är som en öppen och välkomnande bok med läsarna i centrum. Här ska alla berättelser, anekdoter, halvsanningar, efterlysningar, skrönor, upprop, frågor och upptäckter samsas på ungefär samma sätt som på den "gamla" Staren. Undertecknad blir er vägvisare och härförare och det är bara att följa med längs vägen. Och ännu bättre att också höra av sig. Starens läsare har, genom åren, visat sig vara de mest pålitliga och flitiga när det gäller den viktiga kontakten mellan NT och NT:s läsare. När Staren är bra, är det er läsares förtjänst. Fortsätt så, spalten står på vid gavel för er skull.
Utöver krönikan möter ni nya NT Nostalgi där vi tar ett både djupt och brett grepp kring vårt Norrköping genom tiderna. Bilderna ska få tala i första hand, är det tänkt, även om det givetvis ständigt kliar i fingrarna att få skriva lite i ämnet också. I NT Nostalgi vänder vi på klacken, rena lappkastet, och tittar bakåt i tiden. Oftast lättare än att försöka skåda in i framtiden. Staren tar alltid den enkla vägen.
En annan nyhet är också att NT Nostalgi från och med nu finns på Facebook, med regelbundna uppdateringar.
Förresten, hur har sommaren varit? Min egen har varit riktigt bra. Tackar som frågar. Bland annat har jag rott på Themsen i England. Fast det är inte riktigt sant. Däremot har jag än en gång läst "Tre män i en båt", nu i en ny, snygg utgåva från Modernista med Birgitta Hammars stilsäkra översättning. Jerome K Jeromes klassiker handlar om tre män och en hund (som egentligen inte finns) som ror på Themsen innan de tröttnar och går på krogen istället. Den är oerhört underhållande och språket är så snyggt: "I sin orörda skönhet är detta kanske den vackraste delen av floden, och motvilligt och med dröjande årtag rodde vi bort från dess djupa stillhet".
Till sist, en gammal favorit som ni säkert känner igen, rubrikordet:
HÄLSOSKRÄCK
(Expressen, torsdag)