Det var våren 2009 och jag var på väg till en jobbintervju på NT. Jag bodde då i Göteborg, men hade varken där eller i Stockholm fått den nästan lite chockartade känsla som knockade mig när jag steg av tåget i Norrköping och klev in i vänthallen på Resecentrum.
Stöket, skrikandet, väktarna, otryggheten. Pendlare som vek undan och skyndade förbi. Hur man själv kramade väskan lite extra hårt och snabbt kryssade igen kaoset och vidare in mot centrum.
Jag har oerhört många gånger efteråt passerat Resecentrum och sett raka motsatsen – att det är lugnt, städat och tryggt.
Men också oräkneliga gånger, på olika platser i stan, slagits av en liknande känsla som den där dagen. Att det är rörigt, otryggt, ja ibland rent hotfullt. Att stan är "full" av människor som inte mår bra – och som får även sin omgivning att må dåligt genom sitt beteende.
Minnet väcktes till liv när en kollega berättade om sin systers sambo, som hade en liknande upplevelse från när han för första gången kom hit från Stockholm.
Det må vara två utbölingars överdrivna reaktioner, en tillspetsad verklighetsbeskrivning där enstaka händelser bygger upp en bild av att Norrköping är "värst".
Men gång på gång får vi på redaktionen höra även Norrköpingsbor häpna över missbruket och dess följder.
Förtvivlade handlare som får sina hyllor länsade. Boende som råkar ut för inbrott, cykelstölder och hot. Vittnesmål om öppen knarkhandel och våld i spåren av de kriminella gäng som lever på att sälja giftet till både "festknarkande" svenssons och tunga missbrukare.
I artiklarna om Josefin berättar vi om en sida av myntet, om den enskilda människan som fastnat i drogerna och om hennes anhöriga som fått lida. Och vi har tidigare berättat om polisens larm om att "narkotikan flödar i Norrköping" och att missbruket kryper ner i åldrarna samt skildrat missbrukaren Richards kamp för att ta sig tillbaka från hemlösheten.
Men vi vill skriva mer. Vi vill berätta om fler sidor av drogerna och missbruket och hur det påverkar vår stad. Men också om historien och varför det ser ut som det gör i Norrköping.
Därför vill vi komma i kontakt med dig som har egen erfarenhet. Vad har du sett och upplevt? Har du råkat ut för följderna av missbruket? Har du hjälpt missbrukare genom jobbet eller privat? Eller är du själv en missbrukare?
Mejla mig på peter.johansson@nt.se och berätta din historia!