Tre skepp kom lastade med hakebössor, smittkoppor och harneskklädda män ansatta av lika delar missionstörst och guldhunger. Nya världen lades till den gamla, och ingendera blev sig lik igen.

I essän "Amerikas födelse" undersöker idéhistorikern Michael Azar det mentala jordskred som mötet med det främmande innebar för den tidens européer.

Nya frågor trängde sig på, även om svaren som gavs ofta var mallade efter det redan kända. Var indianen människa, monster eller oskäligt djur? En ädel vilde med hemortsrätt i det jordiska paradiset eller en grym barbar född med slavnatur?

Somliga debattörer ville rättfärdiga conquistadorernas härjningar medan andra tog sig för att använda indianerna som civilisationskritisk spegel och projektionsyta för utopiska drömmar.

Huvudmotståndare i den intellektuella fajten var dominikanermunken Bartolomé de Las Casas och filosofen Juan Ginés de Sepúlveda. För Las Casas – en 1500-talets indignerade visselblåsare – var spanjorernas framfart, som han själv hade bevittnat, ett himmelsskriande brott: ”Kan sådana blodtörstiga, rovgiriga, hänsynslösa och upproriska män verkligen sägas känna den Gud som de tvingar indianerna att dyrka?”

Sepúlveda kontrade med att spinna vidare på Augustinus teori om det rättfärdiga kriget. Indianerna hade genom barbariska handlingar som människooffer och kannibalism kränkt den naturliga och gudomliga rättsordningen. Kriget är en sista utväg för att återupprätta denna ordning – ja, ytterst ett ”medel för att skapa fred”.

För båda sidor var det en självklarhet att indianerna själva inte skulle beredas plats i debatten. Azar talar om ”1500-talets monologiska buktalarkonster”. Fast om också Las Casas förutsätter att hans egna västerländska idéer är universellt giltiga, så tar han åtminstone vara på den kritiska potentialen hos denna universalism.

I sin stilsäkra och innehållsrika essä visar Azar hur den tidigmoderna världens européer handskas med det nya genom att foga in det i det gamlas teckenrike, men också hur deras meningsbrytningar lägger grunden till nya tankebanor som pekar rakt in i framtiden.

Byt ut den teologiska språkdräkten mot lite modernare formuleringar och onekligen känns argumentationen igen, också från det senaste i raden av alla rättfärdiga krig.