För tio år sedan drog de i gång planerna för första ”Från Elvis till Dolly”-showen på Skandiateatern som hölls 2008. Den kom att bli en riktig långkörare. Bara under den senaste våren har de gjort 37 gig för sammanlagt över 20 000 personer på M/S Viking Cinderella.

Men det långa samarbetet har inte tärt på Lotta Källström och Stefan Wikström. Inte det minsta.

– Det har varit roligt hela vägen. Vi har galet kul ihop. Det är så mycket skratt, säger Stefan Wikström.

Artikelbild

| Smakprov. Under fotostunden ger Stefan Wkström och Lotta Källström ger ett litet smakprov ur showen.

Hade ni på känn att det skulle bli en sådan långkörare?

– Jag hade ingen tanke på det. Men med mitt band gjorde vi ”Elvis möter The Beatles” som blev en publikmagnet. Både Elvis och Dolly har ju en stor publik, så helt förvånande är det inte. Det är musik från skilda genrer, men som tilltalar samma publik.

– Men jag visste ju att långköraren är Stefan, tillägger Lotta. Det är en bra kombo med en kille och en tjej, för att sjunga duetter ihop.

Vad är det galnaste som hänt på scenen?
Artikelbild

| Trivs ihop. "Vi har hittat varandra, vet hur vi funkar och kan våra roller", säger Lotta Källström om samarbetet med Stefan Wickström.

– Jag tyckte att det var kul i början att Stefan hade en halsduk, som han kastade ut i publiken på Elvismanér. Tanterna blev som galna. Så jag funderade på vad jag kunde kontra med. Jag köpte en snygg svart sammetsbehå. Jag satte den utanpå min klänning och utan att bandet hade förvarnats knäppte jag upp den och kastade ut den till publiken, berättar Lotta.

– På ett sätt kan jag tycka att det passade, för Dolly är fräck i munnen och riktigt rolig. Hon har lite självdistans, även om hon också är en smart affärskvinna.

Artikelbild

Ni har varit tydliga med att ni inte imiterar artisterna. Varför?

– Då måste man efterlikna dem hela vägen med röst och rörelser. Det blir lite konstigt. Det känns ärligare och mer äkta att vara sig själv. Vi blir också friare i oss själva då, säger Lotta.

Artikelbild

| ”Det är en bra lokal för den är så flexibel. Man kan skärma av eller ha hela lokalen om man vill” säger Lotta Källström om Borgen.

Men handen på hjärtat, Stefan, har du inte tröttnat på några av Elvis låtar?

– Jo, men dem har jag lagt av med. Låtar kan komma och gå, så är det ju.

– Men det finns så mycket att hämta, fortsätter han. Dolly har skrivit omkring 3 000 låtar och Elvis har spelat in tusen låtar. En hel del är skräp, men det finns också mycket bra som inte har spelats. ”Just Pretend” är en sådan och ”Separate Ways” en annan.

Vilken låt är den ultimata Elvislåten?

– Jag känner en jättekärlek till ”In The Ghetto”. Den är fruktansvärt vacker. Det är också en låt jag kan relatera till själv eftersom mina barn kommer från slummen i Sydafrika. När vi kör live får bandet nästan stanna upp, för den är så känslosam.

– Ja, både du och publiken älskar den. Det blir ett sådan där stark tillsammans-feeling, inflikar Lotta.

Har du någon liknande Dolly-favorit?

– ”I Will Always Love You”, den är fantastisk och fick en pånyttfödelse när Whitney Houston sjöng den.

– Sedan måste vissa låtar alltid komma med. Det finns alltid en önskan om ”Suspicious Minds”. Och det skulle vara jättekonstigt om jag inte körde ”Nine to five”, säger Lotta. Men sedan kan vi fylla på med okända guldkorn.

Dessutom påminner Lotta Källström om showens titel osch repertoarens räddningsplanka:

– Showen heter ”Från Elvis till Dolly”, och vi ser ”till:et” som vår lilla öppning till att inte bara köra Elvis och Dolly. I våras var vårt ”till” min dotter Linnéa som medverkade på turnén, men vi kan också plocka in grannlåtar med t ex Jerry Lee Lewis eller Carlene Carter. Dolly Parton har ju gjort många duetter och samarbetat med så många, säger hon.

Under vårens turné uppträdde de mycket singback, alltså med förinspelad musik, men på Borgen medverkar musikerna Göran Hanning, Janne Lekström, Micke Hjort och Roger Hedin.

– Det ger ytterligare en dimension att ha ett band i ryggen. De här killarna är väldigt lyhörda, och man kan improvisera. Det blir en annan energi, mer känsla och mer tryck, säger Stefan Wikström.