Bilden av relationen mellan städerna Manchester och Liverpool präglas mycket av den antagonism som finns mellan fotbollsklubbarna Manchester United och Liverpool FC. Men den bilden är för endimensionell. Det visar sig i frilansjournalisten Martin Röshammars reportagebok ”Liverpool vs Manchester”.

– Jag visste att jag inte ville skriva en bok om fotboll. Sen blev det lite fotboll ändå. Det är människorna jag mött som tagit boken dit den blev. Som 85-åriga Anne Power som tar sin bil till Blackpool varje dag för att protestera mot så kallad fracking (en metod för att utvinna fossila bränslen såsom naturgas och skifferolja. Omtvistad). Anne Power är ifrån Liverpool och bor i Manchester, säger han.

Den röda tråden i boken är jämförelsen mellan städerna. Jämförelser som visar på likheter och olikheter. Den lyfter städernas karaktärsdrag och människorna som bor där. Som att du retas med ditt syskon. Ibland på allvar, ibland med en lekfull blinkning. Som att Mancs (Manchesterbor) är snobbar som går som apor och att Scousers (Liverpoolbor) är arbetslösa gnällspikar. Att Manchester som stad är mer tolerant jämfört med Liverpool när det gäller hbtq-frågor. Att den svarta uppfriskande humorn alltid finns närvarande i Liverpool.

Artikelbild

| Ian Brown i Stone Roses. Bandet var en del av den Manchestervåg som kom under 1990-talet.

– På ett sätt finns det egentligen bara en riktig rivalitet mellan Manchester och Liverpool och det är mellan fotbollslagen. Där är det på riktigt, säger Martin Röshammar.

Med Martin Röshammars intervjuer möter vi människor som bryr sig om sina städer och sina kvarter. Det är människor som tycker saker och har funderat på hur den egna staden mår. Med intervjun kommer vi nära delar av städernas själar. Starka personligheter för boken framåt.

– En del som jag mött i boken har jag fått tips om. ”Prata med den där”. Det är i intervjuerna som en del av fördomarna om den andra staden kommer på skam. Jag tror att det blivit svårare att helt klart peka på skillnaderna mellan städerna. Intervjuerna har lärt mig mycket, säger han.

The Beatles? Madchester? Med band som Happy Mondays och Stone Roses. Städernas inflytande på det internationella kulturlivet är begränsat i dag. Allt det där är dåtid. Men hur är det med nutid? I Martin Röshammars möten höjs varnande röster för att städerna ska bli något slags nostalgicentrum. Att det kanske är det redan i dag. Och att Brexit stänger ute omvärlden ännu mer.

Artikelbild

| De flesta i både Manchester och Liverpool röstade för ”Remain” i Storbritanniens folkomröstning om medlemsskapet i EU.

– Du skulle kunna åka till Manchester och Liverpool och vara i en nostalgibubbla en hel helg där. Det kan vara svårt att hitta den nya kulturen. Känslan är ändå att det är lite lättare i Liverpool i dag. Där finns en hiphop- och r’n’b-scen som syns. Alla jag intervjuat har varit emot Brexit och motståndet mot utträdet var stort i båda städerna. Det finns en oro för det här. Men under det år jag jobbade med boken ville människor tala mindre och mindre om Brexit, säger han.

I boken återkommer intervjuperson efter intervjuperson till klassbegreppet när de talar om ”sin” stad. Det är kanske också där som den stora likheten finns mellan de båda städerna. Många menar att det är kampen som format städerna till vad de är i dag. Kampen mot orättvisor och makten.

Artikelbild

| Martin Röshammar var tidigt Manchester United-supporter. I dag är inte intresset för laget särskilt stort.

– Medvetenheten finns där för att många gärna pratar väldigt mycket om klass. Det finns en ilska över vad man ser som orättvisor. Det ger ändå ett slags samhörighet mellan städerna och en gemensam udd riktad mot London och makten. Det är vi mot dom, säger Martin Röshammar.