Anteckningen berättar om en grupp nyanlända romer – eller resande som de föredrar själva – och markerar inledningen på en i långa stycken mörk och plågsam berättelse som omfattar drygt 500 år och är okänd för de flesta.

Stig-Ove Johansson Lundahls och Eleonor Frankemos föreställning "Historielektionen du aldrig fick" är ett försök att fylla kunskapsluckorna. Framträdandet på Norrköpings stadsmuseum i torsdags innehöll historiska nedslag, åtskilliga kulturella inblickar och personliga erfarenheter.

Eleonor är ordförande i Lattjo Drom Riksorganisation och pappa Stig-Ove förestår lokalavdelningen i Östergötland.

– Jag är romsk aktivist och är verksam på många olika sätt, säger Eleonor som är en av de drivande bakom Nordic Romani Festival.

Hon är också huvudperson i dokumentären "Eleonors resa" som får premiär på SVT den 21 februari och visas i tre delar.

– Men i serien representerar jag inga andra. Filmarna har följt mig och min familj under ett år, berättar hon.

Stig-Ove och Eleonor tillhör Romanofolket Resande, som är den största av fem romska grupperingar i Sverige.

Berättelsen tar sin början i dagens Pakistan på 1100-talet och når Sverige 400 år senare.

– De första som anlände mottogs väl. De var hantverkskunniga och väckte säkert också nyfikenhet, men attityderna förändrades ganska snart, förklarar Stig-Ove och nämner ärkebiskopen Laurentius Petri som 1560 utfärdade ett förbud mot att döpa, viga och begrava "tattare".

Senare följde "Tattarplakatet" från 1637, som syftade till etnisk rensning och fördrivande av resandefolket, men kränkningarna har varit många och omfattat allt från förföljelser, steriliseringar, tvångsassimilering och rasbiologi. Så fick polisen 1940 i uppdrag att kartlägga antalet resande på olika orter.

– I Europa pågick andra världskriget och många romer föll offer för den nazistiska utrotningen. Det är också en anledning till att många reagerade så starkt på på det romregister som upptäcktes hos polisen i Malmö för några år sedan, säger Eleonor och tillägger att det väckte obehag med tanke på de stämningar som idag återkommer på många håll.

Men Stig-Ove minns uppväxten i Norrköping på 1960-talet pekar också på framsteg som gjorts

– Det största är att vi erkändes som minoritetsfolk år 2000, säger han.