Det har gått drygt 20 år sedan Nikanor Teratologen debuterade med "Äldreomsorgen i övre Kågedalen". Titeln kunde tyda på en utredning rörande ett förvaltningsärende, men man behöver bara läsa inledningsraderna för insikten om att det är frågan om något helt annat: " Jag dödade i somras ett elvaårigt barn, som uppgav sig heta Helge Holmlund, hemmahörande i Hebbershålet, övre Kågedalen, norra Västerbotten".

I centrum står morfar Holger och Pyret som lever i ett incestuöst förhållande, men som om det inte skulle räcka kretsar verket också kring nekrofili, antisemitism, kannibalism och annat som fått en och annan läsare att utse verket till det vidrigaste i den svenska litteraturhistorien.

Men när boken utkom stod hyllningarna som spön i backen och många trodde att det bakom den egendomliga pseudonymen fanns en författare som PO Enquist, Torgny Lindgren eller Stig Larsson.

Förespråkarna uppfattade boken som en svart komedi. Alla referenser till Friedrich Nietzsche och en uppsjö franska filosofer ingav en trygg förvissning om att det i allt väsentligt var en litterär provokation. Det skulle emellertid komma fram att fiktionen inte höll tätt.

Det visade sig att boken skrivits av en ung man som vid namn Niclas Lundkvist, men snart cirkulerade också rykten om att han dömts för gravskändning och umgicks i nynazistiska kretsar.

Det komplicerade onekligen det hela och plötsligt blev sättet att förhålla sig till romanen en fråga om avfallshantering.

Men verket har levt vidare. Det har omarbetats till pjäs och spelas inför fullsatta hus på Turteatern i Stockholm. De senaste veckorna har också författaren blivit föremål för nya diskussioner. Enligt en granskning i tidningen Expo ska han ha lagt ut ett stort antal rasistiska inlägg på olika nätsajter, vilket fått litteraturprofessorn Magnus Ullen att döma ut en "usel" kritikerkår, som inte kunnat spåra tankegodset i böckerna.

Misstankarna har som sagt funnits, men boken gavs ut under en tid när "skräckellitteraturen" fortfarande stod högt i kurs och förhållandet till "Äldreomsorgen i övre Kågedalen" präglades inledningsvis av en något barnslig förtjusning för excesser. Närkontakt med författare som George Bataille bidrog till föreställningen att ytan i det lite efterblivna Landet Lagom dolde underströmmar som bestod av annat än mellanmjölk.

På lite avstånd framstår intresset för Nikanor Teratologens debutbok som ett omoget svärmeri för en tom uppgörelse med något som föreföll bekant intill leda. En lärdom - om det finns någon - kan vara att vissa uppror är blindgångare och att de kan smälla av hur som helst.