I en ännu inte färdiginredd affärslokal har Norrköpings Konstmuseum hyst in konstnärerna Bjørn Hegardt och Theo Ågren för att bygga en installation till den knappa tre veckor avlägsna Kulturnatten.

Det finns inte mycket att se. På det råa betonggolvet står en lampa med ett vitfrätande ljus och runt om i rummet ligger föremål och plastkassar spridda.

Bjørn Hegardt vecklar ut en affisch som beskriver deras verk "White Light" och pekar på en av bilderna som visar omslaget till Pink Floyds "Dark Side of the Moon".

Artikelbild

– Så här tänker vi oss det, som en tunnel av ljus, säger han och säger att både verket och titeln har flera populärkulturella referenser, och Brandemark givetvis också Velvet Undergrounds "White Light/White Heat".

Detta verk har uppförts tidigare, i Oslo. I Norrköping får det ingå i Konstmuseets sedan ett tag pågående utställning "Hem Längtan" som utgår från Ellen Keys tankar om estetik och heminredning.

- Det är museets överbyggnad. Men visst tycker jag att vårt konstverk passar in på temat om hem, säger Bjørn Hegardt och säger att han inte kan så mycket om Key.

Men "White Light" ska alltså framstå som en tilldragande tunnel av vitt ljus som suger vardagsföremål till sig och där de upplöses och försvinner i det kalla, förtärande ljuset.

Artikelbild

| Död katt. Ett föremål som har passerat sin nära döden-upplevelse är en del av Theo Ågrens och Bjørn Hegardts installation.

- Vi ska hänga upp föremålen i fisklinor.

- och vi leker med skalor och perspektiv. Pianot därborta, säger Theo Ågren och pekar på en vit flygel i miniatyr, är litet. Kopparna i hörnet är normala, stolen där överdimensionerad.

Artikelbild

Han pekar på de silvergrå nedmonterade delarna av stolen.

Men det mest udda, och samtidigt det mest fängslande, föremålet som ska hängas upp till beskådan i det obarmhärtiga vita ljuset är en uppstoppad katt.

– Vi har fixat den själva, säger Theo Ågren. Den skulle ändå avlivas och vi fick den mot att vi tog hand om avlivningen.

Den bruna katten ser verkligen både lite arg och hjälplös ut i sitt utsträckta och uppstoppade tillstånd. Theo Ågren tror ändå inte att den ska väcka upprördhet hos passerande djurrättsaktivister.

– Nej, man ser ju att den är gammal och i Oslo har vi inte fått några sådana reaktioner alls.

Min förutfattade tolkning av verket som jag får det beskrivet – ljus som uppslukar föremål – är att det är antimaterialistiskt. Men det är inget som de bägge konstnärerna nappar på.

– Vi ser det som en ganska humoristisk kommentar. Och den här tunneln av ljus har mer med nära döden-upplevelser att göra, det är ofta förekommande i berättelser om människor som varit nära döden,

säger Bjørn Hegardt.