Jenny Jägerfeld är på linjen. Det blåser där hon går och pratar i mobilen i Stockholm. Hon säger att hon hoppas att hon hörs ändå. Det gör hon. Orden kommer lätt och snabbt och skrattet verkar hela tiden ligga nära.

Jenny Jägerfeld från Skärblacka är aktuell med boken "Brorsan är kung". För första gången skriver hon för mellanstadieåldern.

– Jag hade först tänkt skriva för ännu yngre men det kändes inte som att språket gick att anpassa.

Det är Måns vi får läsa om. Hans mamma har fått jobb i Malmö och det är en förväntansfull elvaåring som får följa med henne dit från hemmet i Stockholm. I Malmö, långt hemifrån, hoppas Måns att han ska få chans att leva ut som kille, vara den han egentligen är. Väl på plats lär han känna den lite äldre Mickel, en aggressiv typ vars kropp är full av fusktatueringar. Efter ett bråk blir de goda vänner. Men när Mickel får reda på vem Måns egentligen är känner han sig sviken.

Jenny Jägerfeld är inte bara författare, hon är också psykolog. Hon berättar om hur idén till boken föddes.

– Flera människor omkring mig både privat och i yrkeslivet brottades med frågor kring könsidentitet, en del var transpersoner som hade funderingar.

Jenny började läsa böcker. Det är så hon angriper nya saker i livet som möter henne.

– Om jag börjar med origami lånar jag sju böcker i det ämnet, när jag väntade barn läste jag en massa böcker om det.

Och hon tycker inte att målgruppen är för ung för ämnet. Redan när vi är små finns funderingarna där. Jenny Jägerfeldt tycker fortfarande att könsrollsnormerna är ganska snäva.

– Jag tror att det är bra att läsa om att "så här kan det vara", för en själv eller för andra.

Någon riktig flirt med länets läsare blir det inte. Men Linköping nämns faktiskt en gång.

– Pappan cyklar förbi Linköping när han ska från Treriksröset till Malmö.

Det är klimatengagemang som driver hon om att göra den resan. Och självklart tycker Måns att han är oerhört pinsam i sin slimmade cykeldräkt.

Hon berättar att hennes två barn varit involverade i arbetet med "Brorsan är kung". De har fått läsa och fällt kommentarer som " det här förstår jag inte alls" eller "så här pratar inte en elvaåring".

– Det har funkat jättebra, skitbra. Barnarbete i sin renaste form. De har varit glada och fått betalt, säger Jenny och skrattar.

Vi pratar om varför hon skriver. Jenny är generellt intresserad av identitetsfrågor och vilka normer som gäller för hur man får vara eller inte vara. Hon vill gärna utmana läsarna lite.

– Och sedan är det skrivlust förstås. Det är mitt sätt att uttrycka mig.

Hon har själv tidigare varit öppen med sin svåra reumatism. Under många år var hon väldigt dålig, periodvis till och med sängliggande.

– Nu mår jag mycket, mycket bättre. Jag är bra medicinerad, hårt medicinerad med cellgifter och annat. Mitt liv funkar. Jag har fått livet tillbaka, säger hon och tillägger:

– Det låter som jag är nyfrälst.

Hon har ganska mycket runt sig. Och redan nu har hon en ny bok på gång. För första gången på tio år är det en vuxenroman som väntas vara klar 2017 eller 2018. Hon är lite hemlig med vad den handlar om.

– Den utspelar sig i nutid i Sverige och på lite olika ställen i Europa. Det är en dekadent skildring av en ung kvinna i fritt fall.

Det låter något det.