Jag är 32 år, har varit mamma i 1,5 år och är trött. Jag har socker på mackan, okey? Efter frukost tvingar jag iväg pappan och barnet till parken. För mamma måste skriva en krönika, okey! Den ska vara bra, den ska leverera, den ska handla om kultur. När tystnaden lagt sig lägger jag huvudet på köksbordet. Det ligger kritor, pusselbitar, bananskal och blöjor överallt. Precis som när man pluggade till en tenta vill jag göra allt annat än att skriva krönika. För vad ska man skriva om när sömnbristen gör att huvudet ekar tomt. Gör att man vill lägga sig på golvet och fulgråta värre än sitt barn?

Kultur. Vad är det? Jag har i så många år vältrat mig i musik, böcker och film. Jag har pluggat, skrivit och personifierat mig med ämnet. Nu finns det ingen tid för att lyssna (och titta på) på annat än ”Baby shark” hundra gånger om dagen. Jag har inte öppnat en bok på flera veckor och när jag hyrde en film senast somnade jag efter halva. Bio, vilken lyx! Det var länge sedan. Många av mina vänner skaffade barn innan mig. Lika många av dem har inte skaffat barn. Två har tre barn. Tre! Gud vad mysigt. Och jobbigt på samma gång. Och imponerande. En annan kompis vill inte skaffa barn. Gud vad gött! Hon kan dricka vin och äta hur svår mat hon vill om kvällarna. Men samtidigt, lite ledsamt. För barn är ju roligt och gör en så glad. Ja ni hör. Det är alla känslor på en och samma gång. För vissa är det förmodligen svårare att anpassa sig till föräldraskapet, här räcker jag upp handen. Jag har i många år inte behövt anpassa mig efter någon.

Det är lätt att känna skuld och skam som förälder. Just nu är vi inne i en era av boksläpp som behandlar ämnet. Efter Agnes Lidbäcks ”Finna sig” kom Jonas Hassen Khemiris ”Pappaklausulen”. I början av året släpptes Emma Knyckares handbok till nyblivna mammor ”Hit med flaskan”. Nyligen gavs Caroline Cederqvists debutbok ”Jag andas, alltså finns jag” ut. Är föräldraskapet heligt? Jag tror fortfarande det är så. Absolut moderskapet. Många är förväntningarna på hur man ska bete sig. Till och med jag som anser mig vara hyfsat fördomsfri fick ge upp efter knappt hundra sidor i nyss nämnda ”Finna sig”. Vilken självcentrerad kvinna! Vilken… dålig mamma!? Jag minns skammen som sköljde igenom mig för att jag kände så. Ingen är fri från samhällets rådande ideal, inte ens jag. I sommar blir det jag som tar mig igenom denna bok, så får det bli. Vilka böcker står på din läslista i hängmattan? Hör gärna av dig och inspirera mig!