Bemärkelsedagarna duggar tätt. Det är lite lördag hela veckan på nåt sätt. Snabbare än nån hinner säga Mark Zuckerberg överöses du med minnen du inte ens visste du ville ha och uppmärksammas om födelsedagar på människor du i vissa fall aldrig träffat. Det går knappt att hinna med att säga grattis till alla jubilarer. 

Vi tycker uppenbarligen om att titta bakåt eftersom diverse sociala medier envisas med att peppra oss med information om inte bara födelsedagar utan också påminner dig om vad du gjorde just exakt den här dagen för ett, två, fem eller tio år sen. Kanske får du också rosenskimrande liten video som visar din vänskap med en viss person just på er speciella vänskapsdag

Om inte det räcker så påminns du dessutom om att just idag för x antal år sen så släpptes just den där fantastiska skivan eller den där speciella artisten föddes eller dog.  Grejen med skivor som betytt nåt för din musiksmak är nåt slags uttryck för samma sak. Ni är säkert fler som dragits med i den hetsen,  i grunden ett illa förklätt kedjebrev, men med minsta lilla fäbless för nörderi är det lätt att grotta ner sig och förlora sig i gamla skivsläpp. Det blir dessutom självgenererade eftersom det de kommande åren kommer att dyka upp som ett minne i ditt flöde.

Artikelbild

| Mark Zuckerberg - är det hans fel?

Den här dagen och veckan har jag enligt min externa minnesbank till exempel fått ett argt samtal från en ärlig (och blind) skattebetalare som var förbannad över att de körde för fort på hans gata. Han såg inget men hade ett känsligt öra för motorljud, nämligen… Jag  uppdaterade min profilbild, drack öl med goda vänner, träffade några rocklegender jag aldrig trott jag skulle få träffa i verkligheten och har sett IFK Norrköping spelat både den sämsta och den bästa fotbollen i mitt liv.

Känns ju som rätt schyssta upplevelser på nåt sätt när man får dem samlade så här men också väldigt främmande. Det är inte riktigt så det känns om jag ska vara helt ärlig. Kartan stämmer liksom inte riktigt överens med verkligheten som i ärlighetens namn är betydligt mer komplicerad och grådaskigare än så. Det förflutna blir på nåt sätt det viktiga när nuet är då. Framtiden existerar inte överhuvudtaget, vilket i och för sig kan visa sig vara fullständigt korrekt...

Jag vet ibland inte riktigt vad jag ska göra med all den här historiska informationen. Dags att tänka här och nu istället och börja planera nästa vecka kultursidor. Det kanske är läge att titta hur vi gjorde för ett år sedan…