En av Sveriges riktiga stora makthavare har klandrats i kontrollerande instans för sitt handlande. Grova övertramp har skett, konstaterar pressens opinionsnämnd och nu vill alla såklart veta. Vem tar ansvar för det inträffade, ska någon avgå, hur förändras arbete i grunden för att detta inte ska ske igen? Vad betyder detta som skett för förtroendet hos allmänheten och riskerar det till och med att underminera pressens demokratiska uppgift?

Läs mer: Så svarar Anna Lindberg

Vi talar ändå om en tidning, som likt all press, bygger hela sin existens på allmänintresset. Men ärligt talat – det är inte mitt intresse att bli företrädd av en tidning som Aftonbladet om de inte rakryggat kan ta ansvar för sina misstag. Inte bara i en ljummen text i sin egen tidning.

Så återigen – var är ni i övriga pressen? Står ni fortfarande, några veckor senare, på pass utanför, publisher, Lena K Samuelssons dörr för att ställa de obekväma frågorna om hur granskningen av Benny Fredriksson kunde haverera så flagrant? Tar ni bilder in genom fönstret och slipar bildtexter som ”här gömmer sig Lena K Samuelsson”? Sitter era profilerade krönikörer med pannan i djupa veck och formulerar svavelosande, ansvarsutkrävande krönikor?

Det är så tyst. Varför?

Dreven är självklara mot politiker som trampar fel, mot fackföreningar som missköts och mot näringslivstoppar som myglar och misslyckas. Men så hamnar ljuset på en tidning och tystnaden i medierna är så gott som total. Både från den som klandrats och de som borde ställa till svars. Av dessa är det nästan bara Svenska Dagbladet och radioprogrammet Medierna som gjort sitt jobb.

Och hos mig som läsare och medborgare sjunker förtroendet för medierna som en sten. Denna bransch vars hela existens bygger på högt förtroendekapital.

Om man som pressen agerar utifrån ett uppdrag från medborgarna och tar sig friheten att tolka allmänintresset. Då måste man också kunna stå upp och ansvara för detta uppdrag och intresse även när man misslyckats som Aftonbladet i detta fall. Och ska övriga i pressen fortsätta att åtnjuta högt förtroende så måste de våga sätta en branschkollega under lupp.

Den gångna veckorna har ett fel blivit till tre.

Ett: Aftonbladets publicering. Den som prövats och klandrats av Pressens opinionsnämnd.

Två: Att Aftonbladet nu gömmer sig och inte vågar svara på de få frågor som ändå ställs, av exempelvis ”Medierna” i radions P1.

Tre: Övriga pressens tystnad. Var är den pressetiska debatten? Var är de obekväma och viktiga frågorna någonstans? De som vi, allmänheten, kräver att ni ska ställa - i vårt namn!

Mattias Ahlén arbetar på Film i Öst i Norrköping och är frilansande kulturskribent.