– Jag är inte så bra på att måla, säger Linda Jurmu, som trots detta har teckning som ett av sina uttryckssätt.

– Ibland behöver jag ha ett snabbare utlopp, förklarar hon, som primärt har kommit att ägna sig åt rörlig konst.

Det var gästläraren Olov Tällström på Örebro Konstskola som inspirerade henne att komma fram till det.

Artikelbild

De mindre maskinerna består av små hus med klampande "klor" i.

I nya utställningen ”Hie Ego Sum” styrs några mindre maskiner av en stor och skapar ett samspel mellan rörelser och ljud. Trähjulen har konstnären byggt själv, läderremmarna har hon fått av pappan som är sadelmästare och viss hjälp har blivande CNC-operatörer från Yrkesakademin bidragit med.

– Den är jättefin, lite skrämmande och väldigt fantasieggande, tycker verksamhetsledaren Anx Kupiainen om installationen. Hon fick upp ögonen för Linda Jurmu redan under hennes avslutningsutställning ”Medveten felprogrammering” på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. I den lät Jurmu en industrirobot utföra en serie arbetsmoment, för att i slutet släppa sirliga glas i golvet.

– Den var ganska lågmäld, men ändå sjukt rebellisk i sin handling, minns Anx Kupiainen.

På lördagens vernissage ska rummet vara mörklagt. Linda Jurmu har behövt vara flexibel i sin planering, eftersom Verkstad Konsthall fick tillgång till lokalerna vid Kvarteret Hallarnas företagsateljéer först i början på veckan.

– Att få vara här blir ett jättelyft. Att slippa tänka på att behöva flytta frigör en massa tid och energi, säger Anx Kupiainen.