Enligt Jean-Paul Sartre har författare ofta ett stört förhållande till språket.

– Det är något som jag känner igen hos mig själv, säger Jonas Rasmussen när vi träffas i Skärkind.

Han har kommit från Lund för att berätta om sina böcker. Både egna och översättningar som han har gjort.

Artikelbild

– Jag hade läs- och skrivsvårigheter när jag växte upp, men det gäller inte bara mig. Morten Søndergaard som jag översätter för tillfället upplever hela tiden språket som ett problem.

Vi träffas inne i kyrkan och strax senare ska han hålla ett anförande på GalleriLi som ligger mittemot. Det kommer att kretsa kring språkets gränser och inte minst den potential som finns i lyriken.

Inför det 20-tal personer som samlats inne i utställningslokalen förklarar han sedan hur svårigheterna format honom både som läsare och skrivare. Han läser långsamt, vilket ger tid att uppmärksamma satsbildningar, syntax, allitterationer och nivåer i en text.

Jonas Rasmussen översätter mest från danska och hittills har det blivit elva böcker, men i år kommer verkförteckningen att växa med ytterligare fyra volymer. Dessutom har han skrivit fyra egna böcker och han passar på att berätta om sin ovanliga väg in i litteraturen.

Artikelbild

– Jag växte upp i Åby och som ung blev jag intresserad av bergsklättring. Jag höll till vid Ågelsjön och där hade de olika klättringslederna namn som ”Ett moln i byxor” och ”Silmarillion”. Jag blev nyfiken och så blev det att jag kom att läsa både Vladimir Majakovskij och JRR Tolkien. Då var jag i tonåren och det var första gången som jag läste något frivilligt. Så jag hade ingen slukarålder, men jag var besatt av det här med klättringen och ville komma den närmare på det här sättet, berättar han.

Det blev början på en bildningsgång som fört honom till Bibliotekshögskolan i Borås, men också passerat studier i litteraturvetenskap och litterärt skrivande vid universitet i Lund.

Artikelbild

Bland författare han översatt finner man förutom tidigare nämnde Morten Søndergaard också Pia Tafdrup, Søren Ulrik Thomsen, Simon Frueland och Claus Beck-Nielsen.

Att det blev översättningar från danska beror helt på att han har anknytning till landet genom föräldrarna som slog sig ner i Åby 1969.

Artikelbild

– Det har nog också påverkat min syn på språket och gjort mig medveten om att det är något som kan uttryckas på olika sätt, säger han.

Något går alltid förlorat när man tolkar dikter på ett annat språk, men han brukar tänka på Tomas Tranströmer som förklarat att också originaltexter är översättningar av något mer ursprungligt.

– Det är omöjligt att göra en dikt rättvisa på ett nytt språk och som översättare blir man snarare ett slags förmedlare, men enligt Tranströmer gäller det ju också originaldikter, så det kanske inte har så stor betydelse, säger Jonas Rasmussen.

Han påpekar att de flesta av oss upplever ett närmast desperat behov av att tolka och i det avseendet bjuder poesin på den största utmaningen genom alla bibetydelser.

– En vägskylt och en ikon i ett datorprogram är ju också språk, men de vållar sällan problem eftersom syftet uteslutande är kommunikativt, säger han och antyder att dikten tar vid någonstans efter det.

När det gäller hans egna böcker så har han skrivit tre under pseudonym, men hans mest uppmärksammade bok ”Pappa-mamma-barn” har han gett ut under sitt eget namn.

– Den kanske jag skulle ha skrivit under pseudonym. Det är min mest personliga bok och handlar om hur jag blev deprimerad när jag fick barn, säger han.

Men texten bygger på ett slags upprepning så går tillbaka på en sällskapslek.

– Litteraturen är en lek, men en allvarsam lek, säger han och ler.

Närmast väntar han på att ge ut en samlingsvolym som innehåller dikter av 15 danska samtida poeter, men det finns tecken på att också hans egna böcker kan komma att bli översatta.

Han påpekar att inget är klart ännu, men att det finns ett intresse att ge ut dem på engelska, spanska och norska.