Ann-Marie Ljungberg beskriver i sin essä ”I fallinjen” (Korpen) ett ekonomiskt utanförskap och ett påtvingat förhållande till omvärlden som hon vill beskriva med med ordet prekärfeminism. Det är ett begrepp där inte minst frågan om klass måste aktualiseras. Det är naivt att föreställa sig en radikal feminism utan en klassanalys. Det skapas nämligen hela tiden en växande underklass som kan se ut som arbetarklass eller medelklass men i själva verket är det en egendomslös klass – rättslös, skyddslös. Ingen grupp är faktiskt så utsatt som ensamstående mödrar. Det finns en ekonomisk skillnad. En social skillnad. Ensamstående mödrar är allt som oftast också den grupp som får betala det högsta priset för medelklassens trygghet. Det är också i den här gruppen som det enklast går att finna bevis på exempelvis barnfattigdom, vräkningar, socialt utanförskap.

Vi har med andra ord skapat en i det närmaste egendomslös klass. Det är också en grupp som faktiskt bara får det sämre och sämre, inte sällan med ödesdigra konsekvenser. Detta sker medan den feministiska kampen idag mer tycks fokusera på rätten att bada utan överdel på badhuset. Den politiska verkligheten har blivit till ett antal symboler och meningslösa markörer. ”I fallinjen” är utan tvekan bland det viktigaste som jag har läst det här året.

Till Ljungbergs analys finns det nu en slags lyrisk utsaga, en diktsamling som är just så konkret politisk och tydlig som bara komplex lyrik kan vara. I Karin Bryggers andra diktsamling ”Vi kom från överallt” möter vi ett antal situationer som är exempel på en del av villkoren som prekärfeminismen vill belysa – och Brygger gör det med en fränhet och intensitet som det var länge sedan jag mötte i en svensk samtida diktsamling.

Jag antar att hon är biografisk i sitt anslag, däremot blir hon aldrig privat. Hon skriver i diktens form fram situation efter situation som de flesta ensamstående föräldrar kan känna igen sig i. Men dikten är inte bara en biografisk utsaga om en verklighet vi delar med varandra. Det blir till en större berättelse om avskildhet, sorg, ensamhet, kärlek, förtröstan. Det är både hisnande vackert och brännande angeläget. Det är som att äntligen få dricka ett par klunkar friskt kallt vatten.

Brygger skriver: ”säg som det är/det är inte över/det är inte det/det kan inte vara över/när det har hänt.” Det som har skett kommer att upprepas om vi inte lär oss av historien, av oss själva. ”Vi kom från överallt” är en imponerande diktsamling. Brygger har ett lyriskt tonfall som lyckas kombinera det hårdaste hårda med det mjukaste mjuka. Det kan mycket väl vara årets viktigaste diktsamling.