Disciplin och stillhet är ledorden och förutsättningarna när Jan-Åke Sallermo skriver.

– Från halv tio på förmiddagen och tre timmar framåt skriver jag, säger han.

– Jag måste ha den självdisciplinen. Jag ska i alla fall sitta framför datorn under den tiden. Kommer det inga ord så gör det inte. Tack och lov har jag inga sådana problem. Berättelserna lever ett eget liv och jag skriver egentligen bara ned vad huvudpersonerna gör. Men jag måste sitta i lugn och ro och får inte bli störd. Jag stänger in mig i ett rum utan utsikten utanför fönstret.

Artikelbild

| Mobbing är temat i den nya spänningsromanen.

För åtta år sedan rundade Jan-Åke Sallermo av yrkeskarriären efter nästan 40 år av skiftarbete i Skärblacka. Det politiska engagemanget inom (S) har också mattats av, även om han fortfarande sitter på avbytarbänken i fullmäktige i Norrköping. Istället är det skrivandet som har blivit Jan-Åke Sallermos stora passion.

– Jag har drömt om att skriva. Men det är först nu jag har tiden. Riktigt roligt. Sedan är det förstås ännu roligare om någon vill läsa det jag skrivit, säger han.

– Samtidigt är det skönt att inte känna någon press. Jag är inte beroende av att sälja böcker. Det är mest en hobby och jag har inte behövt krusa några förlag. Jag har inte ens skickat in några manus. Jag skulle aldrig stå ut med att få höra från något förlag att sådan här skit ger vi inte ut.

”Harmynten” utspelas till största delen i Norrköping och problemet med mobbning kan ses som det genomgående temat i en blodig mordhistoria med kommissarie Göte Granberg i spaningsledningen. Jan-Åke Sallermo har även tidigare tagit upp påtagliga samhällsproblem i sina böcker. Illegal vapenhandel med svenska vapen i föregångaren ”När ingen vet”. Nu alltså mobbning.

Artikelbild

| Jan-Åke Sallermo har länge funderat på att börja skriva. Nu, som pensionär, har han tiden.

– Man ska inte tro att mobbning bara är någonting som barn ägnar sig åt, säger han.

– Förövaren i boken har själv blivit svårt mobbad och på så sätt var mobbarna med och skapade honom. Det är inte ovanligt att brottslingar har den bakgrunden och vi ska nog inte alltid döma dem utan att först fundera över vårt eget ansvar. Jag har själv sett mobbning på nära håll och utan att aktivt ha deltagit, har jag vänt ryggen till utan att ingripa. Den här storyn har verklig bakgrund. Budskapet är viktigt.

Att Jan-Åke Sallermo har förmågan att leva sig in i sina berättelser är uppenbart. Han berättar om hur huvudpersonerna i romanen gick och fikade tillsammans efter att ha löst fallet.

– Och jag fick inte följa med. Det kändes tungt. Jag kände mig utanför. Men det är så jag upplever mitt skrivande. Det är inte jag som hittar på. Det är istället personerna i mina böcker som berättar en story och jag skriver bara vad de säger.

Just nu tar Jan-Åke Sallermos skrivande paus. Sommaren innebär segling och då kommer Slätbaken bättre till pass än som skrivarinspiration.