När polisen till sist lyckades sätta stopp för terrorn visade det sig att den skrämmande gestalt som gömde sig i främlingsfientlighetens skuggor var en sjukskriven före detta tandtekniker med spenslig kroppsbyggnad, tjocka glasögon och pedantisk läggning. En man så alldaglig att ingen skulle lägga märke till honom, men med en fullt utrustad stridsväst under överdragsjackan.

I ”Äventyr i Svenssonland” berättar Sydsvenskans kriminalreporter Joakim Palmkvist historien om Peter Mangs, från miljonprojektlängan i Lindängen där han växte upp till säkerhetsanstalten i Saltvik där han sitter inlåst på livstid. Mangs har ställt upp på intervjuer och talat med författaren om mord och skjutningar han tidigare tigit om. Kanske ångrar han den kontakten, för samtidigt med Palmkvists bok kommer hans egna självhävdande memoarer med titeln ”Mina äventyr i Svenssonland” ut på Nomen förlag.

Palmkvists agenda är förstås en annan. Vad han vill är att förstå det oerhörda, och han har inte tecknat något porträtt av ett monster. Mangs är i hans inträngande skildring en narcissistisk särling som har svårt för sociala relationer, misslyckas med att skaffa sig en plats i tillvaron och steg för steg stelnar till en psykologisk typ som matchar gärningsmannaprofilen för en rasistisk seriemördare. Ja, ni vet: kränkt vit man med vapenintresse och en stark övertygelse om att det hittats rester av sprängämnen i rasmassorna efter World Trade Center.

Artikelbild

| Mord av en vit kränkt man. Joakim Palmkvist skildrar Peter Mangs väg till att bli en rasistisk seriemördare.

Peter Mangs har i motsats till en högerterrorist som Breivik inte haft någon uttalad politisk agenda utan snarare gått på rasistisk magkänsla. Först i efterhand har han känt ett behov av att rättfärdiga sina dåd genom att skapa en ”ideologisk överbyggnad”. Så varför skjuter Mangs? Palmkvists bud är flera. Av leda. För att få kontroll över en kaotisk omvärld. Själv vill Mangs se sig som rebell i ett domesticerat Svenssonland.

I en utvikning om Malmös undre värld skriver Palmkvist att gängen krigar ”på grund av en upplevd maktlöshet, för att betyda något. Göra ett avtryck. Märkas”. Detsamma kan väl sägas om Mangs, trots kontrasten mellan gänggemenskapen och hans solitära person. Med sin stridsväst och Glock träder han ut ur sin obetydlighet, blir han någon ingen kan ignorera. En man för löpsedlarna och till och med bokdiskarna.