David Lagercrantz sätter punkt för "Millennium" med en berättelse som skär genom hela samhället, från tiggarna på gatan hela vägen in i maktens korridorer. Samtidigt närmar sig den slutgiltiga striden mellan Lisbeth Salander och hennes syster. Känslan av ett slut genomsyrar hela boken.

Jag visste redan från början att jag inte skulle skriva 20 böcker i serien, då skulle jag börja gå på rutin och det vore inte rätt mot vad Stieg Larsson skapade. Jag visste att det här skulle bli den sista, och jag ville att det skulle kännas som så, säger David Lagercrantz.

Den ängslan som han tidigare har brottats med under arbetet med Millenniumböckerna har han nu varit nästan fri från. Han har vågat göra Stieg Larssons romanfigurer till sina. Särskilt Mikael Blomkvist har han satt sin prägel på. Den förr så stenhårde journalisten har mjuknat och läser nu Elizabeth Strout i stället för deckare.

Artikelbild

| "Hon som måste dö" är David Lagercrantz tredje och sista bok i Stieg Larssons Millenniumserie. Huruvida någon nu tar upp stafettpinnen och skriver nya böcker i serien återstår att se.

Jag hoppas att jag har lyckats få även Lisbeth att spricka upp lite, genom att fördjupa hennes bakgrundshistoria. Jag har försökt göra henne mer mänsklig, samtidigt som hon fortfarande är en flirt med en superhjälte.

Bland bokens många figurer finns det en som David Lagercrantz vurmar extra mycket för – en försvarsminister som utsätts för en koordinerad hatkampanj utan like. Dessutom hemsöks han av minnena från en expedition till Mount Everests topp som slutade i katastrof.

Jag har fått större sympati för människor med makt, höga chefer och andra som alltid ställs till svars och som alla har en åsikt om. Jag vet hur det känns att vara med om en sådan cirkus.

"En jävla befrielse"

Artikelbild

| Lusten att skriva och rädslan för att misslyckas har funnits med David Lagercrantz från första stund, och även om det har varit en fantastisk resa så är det en befrielse för honom att inte behöva skriva fler böcker om Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist.

Lusten att skriva och rädslan för att misslyckas har funnits med David Lagercrantz från första stund, men i arbetet med den sista boken fick den sistnämnda känslan sakta men säkert ge plats för en annan – den av att ha lyckats.

Jag klarade det, och jag gjorde det rätt så bra. Jag har fått ut böckerna, de har fått bra recensioner och de har sålt i miljontals exemplar. Det har varit en fantastisk resa, men det är en jävla befrielse att det är över.
Artikelbild

| För att lära sig genren har David Lagercrantz plöjt mänger med spänningsromaner, vilket har fått honom att utveckla en allergi mot genrens många klichéer.

Fast helt över är det förstås inte. Nu återstår en två månader lång lanseringsturné som tar honom jorden runt. David Lagercrantz hymlar inte med att det känns tungt.

Man vaknar, sätter sig på ett flyg, gör intervjuer och framträdanden och nästa dag följer samma mönster. En stor sorg i livet är att allt normaliseras, det är trist men allt blir snabbt rutin.
Artikelbild

| Nu ska David Lagercrantz ut på en två månader lång lanseringsturné som tar honom jorden runt. När han kommer hem igen väntar arbetet med en helt egen bokserie.

Dessutom är rädslan för att misslyckas där igen, rädslan att inte kunna skriva om helt egna figurer. Han har börjat känna av pressen att nu leverera något som är hans rakt igenom, och som är minst lika bra eller bättre.

Stannar kvar i genren

Även om David Lagercrantz nu tar farväl av Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist så blir han spänningslitteraturen trogen. Storyn och gestalterna finns redan. Så även ett kontrakt på tre böcker med Norstedts. Dessutom finns intressenter världen över, redo att börja buda på rättigheterna.

Jag kan börjat begripa genren och kan inte låta bli att stanna kvar i den, men jag ska vrida den lite åt mitt eget håll. Mina gestalter är inte lika stenhårda som Lisbeth Salander, de är mörka, depressiva och neurotiska personer, lite som jag själv.

Han är sparsam med detaljerna, men berättar att klassklyftor ska belysas, uppifrån såväl som nerifrån. Han berättar även att han ska närma sig sin egen historia, men också den värld som han mötte i arbetet med boken "Jag är Zlatan" (2011).

Handlingen är förlagd en bit tillbaka i tiden, men det hoppar lite fram och tillbaka. Jag vill ha möjlighet att teckna en utveckling fram till i dag.

Råd till efterträdare

Huruvida någon nu tar upp stafettpinnen och skriver nya böcker i Millenniumserien återstår att se, men David Lagercrantz har svårt att se att Lisbeth Salander inte ska dyka upp igen.

Jag önskar henne kanske inte ett lyckligt liv – det skulle nog inte vara så roligt att läsa om – men jag önskar henne ett fortsatt dramatiskt och galet liv.

Till sin eventuella efterträdare har han några handfasta råd. Först och främst måste man vara medveten om vilka ikoniska personer man har att göra med. För det andra måste man lägga till något eget och se till att de utvecklas. För det tredje måste man ha en passion för de stora samhällsfrågorna, precis som Stieg Larsson hade.

Det sista är det allra viktigaste, det är vad som har gjort böckerna så bra.