Det har gått tio år sedan sist, men på söndag är det dags igen. Då framförs Olle Elgenmarks juloratorium i S:t Olai kyrka.

– Det blir tredje gången, säger tonsättaren och berättar att verket uruppfördes i Matteus kyrka 1982.

Den gången hette dirigenten Hans Zimmergren och 2003 sattes verket upp av Sara Michelin, som kommer att spela orgel den här gången.

Istället blir det David Löfgren som kommer att leda sångare och musiker genom verket. Han är organist i S:t Olof församling sedan åtta år och är bekant med Olle Elgenmarks musik sedan tidigare.

– Jag blev fascinerad redan när jag kom i kontakt med den första gången och fängslades av harmoniken och melodierna. Det är så välskrivet och personligt, säger han.

När det gäller juloratoriet, så är det inte svårt för lyssnare att ta det till sig, men verket ställer samtidigt stora krav på solister, musiker och körsångare.

Ensemblen består av sopranen Ann-Christin Hallgren, tenoren Olof Lilja, barytonsångaren Mats Persson och recitatören Bo Lennart Nilsson. Dessutom medverkar S:t Olofs oratoriekör och musiker ur Norrköpings symfoniorkester.

– Det är viktigt att vara ute i god tid. Kören har repeterat sedan i september och det blir hårdkörning de sista dagarna före konserten, säger David och nämner oratoriets slutparti som innehåller flera olika teman vilka kan vara besvärliga att få ihop.

Titeln, Ordet vart kött, är hämtad ur Johannesevangeliet och handlingen kretsar kring Jesu födelse.

– Men jag ville egentligen få fram att Kristus fanns redan före födelsen. Att det finns en förhistoria och att han hör till evigheten, säger Olle Elgenmark, som också var organist i Matteus församling under 33 år.

I ett programblad som tryckts inför konserten framgår att han också anlitat textkällor som Lukasevangeliet, Jesaja, psalmdiktaren JO Wallin och annat.

– Jag har använt mig av den äldre Bibelöversättningen. Den nya fanns ju inte när oratoriet skrevs, men jag tycker också bättre om den tidigare versionen. Den nya är naturligtvis mer saklig, men också kantigare och saknar det poetiska man behöver som tonsättare, förklarar Olle Elgenmark.

Att det de blev ett oratorium beskriver han nästan som något slumpmässigt.

– Egentligen var det ett förfluget ord från en bekant, som tyckte att jag borde göra något i större format. Tanken slog rot och jag började skriva, berättar han.

Arbetet pågick från 1974 fram till uruppförandet åtta år senare.

– Jag hade vält tänkt skriva ett verk på en halvtimme, men jag gillar ju orkestrering och det växte sig större än jag tänkt. När Hans Zimmergren gått igenom oratoriet ringde han och sa att jag inte var riktigt klok: "Du har ju skrivit musik för fyra timmar", säger Olle Elgenmark och skrattar.

Han fick stryka ner och stora delar hamnade i byrålådan – som numera är en dator. Genom åren har han funderat på att använda materialet till annat, men ser gärna att det ska bli möjligt att framföra hela oratoriet vid tillfälle.

– Jo, det borde det bli av någon gång, så att det hänger ihop idémässigt. Jag tog bort för mycket och det finns mycket som borde ha varit kvar, säger han.

Men allt finns ju som sagt sparat och kanske kan det komma till användning nästa gång oratoriet sätts upp.

David Löfgren hoppas i alla fall att det inte ska dröja tio år till dess.