Det är uppenbart att det samtida politiska språket mer eller mindre har förlorat sin möjlighet att kunna beskriva ett skeende eller en process. Istället har den politiska ideologin och det som skall betecknas blivit till tomma begrepp, gester som dessvärre ingenting betyder. Det är i en sådan kontext som det blir nödvändigt att återerövra och analysera både begrepp och ord – för hur skall vi kunna tala om exempelvis ”medborgare” och ”demokrati” när vi inte ens längre vet vad det innebär?

Jonas Gren utger nu en diktsamling som är ett försök att närma analysera vad det är som sker när det politiska språket har förlorat sin förmåga att beskriva en politisk verklighet. Det är i alla fall ett sätt att läsa diktsamlingen ”Överallt skall jag vara i centrum”.

Den fysiska boken utges av Non förlag – ett förlag som bland annat beskriver sig själva på följande sätt: ”söker former för interdisciplinär publikation och distribution kan fungera. Förlagets verksamhet är knuten till den konstnärsdrivna gruppen The Non Existent Center baserat i Ställberg och Göteborg.” Och till själva textutgåvan finns det också en telefontjänst knuten. Det är bara att ringa 073-7202726 så kan man få höra författaren själv läsa dikterna. Han läser snabbt, intensivt, som höll han ett slags politiskt tal.

Det är bara det att det saknas egentligt politiskt innehåll – vilket paradoxalt nog skapar en helt egen politisk dimension. ”När jag blir stor/ska jag ha marknad/Det ska vara marknad/för friska/och sjuka/När människor inte/är på marknaden/ska det vara/för att de inte finns” kan det stå i ett stycke som senare följs upp av följande hot eller löfte: ”När jag blir stor/ska jag bända/Jag ska bryta/jag ska knäcka/arbetslösheten/Den ska gå i bitar/Den ska pulveriseras/Den ska vara i vinden/Den ska vara på marken/Den ska vara i haven/Den ska vara överallt”.

Den naturliga frågan blir hur långt man kan driva en politisk dikt som rör sig i en samtid som på ett sätt har blivit helt opolitisk och där allt har förvandlats till meningslösa gester och symboler. Den verklighet som Jonas Gren visar är just den absurda verklighet som dessvärre inte är dikt utan verklighet. Han har hämtat bildspråk och formuleringar från bland annat ”Ansvar för hela Sverige” (Moderata samlingspartiet) och ”Framtidskontraktet” (Sveriges Socialdemokratiska Arbetarparti) vilket gör det än tydligare att vi lever i en absurd fars.