Den här gången är det Kristina som kliver i för att tvätta sig. Hon har gått en lång väg från Motala till föräldrahemmet i Vårdnäs söder om Linköping. Snart ska hon föda. Kroppen är tung men barnet tänker hon bära utan skam.

I Norrköping står Moa Martinson staty både på Grytstorget och på Stadsbiblioteket. Men vad vet vi om tiden innan hon kom hit? Innan Moas mor Kristina gick till Norrköping för att söka arbete vid textilfabriken?

Vårdnässpelet berättar historien denna helg i ”Ho’ ska heta Helga” med undertiteln Hur Moa Martinsons födelse blev en angelägen sockenfråga. För inte vill sockenbönderna försörja den ogifta pigan och hennes oäkting. Männens överordning (nej, inte alla män…) och kvinnors underordning tydliggörs. Fler än Kristina gör motstånd, var och en på sitt sätt.

Artikelbild

| #metoo. Storbonden Hellman försöker ge sig på Kristina som tjänar som piga.

Dramatikerna har hämtat stoff från Moas böcker och från bygdens minnen. Till detta fogas nyskriven musik som raffinerar folkliga låtar som "Herrarna i hagen" och "I Lunden den gröna" (Hootenanny Singers). Av Moa Martinsons dikt "Spegel" skapas romanssång à la Adolf Fredrik Lindblad.

Bygdespelets skådespelare, ramberättelsens barn och dramatikens vuxna, möter en fräsch damkör i långkjol och förkläden som stampar i prasslande löv. Orkesterns instrument är folkets: blockflöjt, gitarr, fiol samt dragspel och amerikansk autoharpa.

Regissörerna försöker inte smälta samman delarna, i stället för de in dem i ett utsökt växelspel. Husförhör, en romantisk duett, barnens lek, körens sång. Resultatet är strålande, för att inte säga smärtsamt.