Sandro Cavazza

Betyg: 3

13/4 Arbis Bar & Salonger, Norrköping

Artikelbild

Det är inte varje konsert som drar så här mycket folk till Arbis, och sällan är det sittkonsert á la söndagskväll i Flygeln. Det lugna upplägget är ett något oväntat drag för en spelning med en svensk popartist känd för ett pärlhalsband av upptempolåtar såsom ”So Much Better”, ”High With Somebody” och ”Happy Now”.

Sandro Cavazza menar att det bara var tre år sedan som han åt gröt till både frukost, lunch och middag. Om det är sant (för ja, nu spelar han ju i världsartisternas liga) är det en möjlig förklaring till den självbelåtenhet som lyser igenom de torftiga skämten som mellansnacken präglas av, typ: ”Ja, jag knyter också skorna som alla andra härinne. Jag är en helt vanlig människa”.

Det känns mest som spelad ödmjukhet, vilket till viss del är förståeligt när publiken skriker bara han kastar lite med den för långa luggen eller ler sitt vita leende. Cavazzas styrka är dock just rösten och den fläckfria sångtekniken. Med full närvaro ger han både ösiga danshits och mjukare singer/songwriter-stoff.

Om han bara kunde nå lite djupare in. Cavazza nämner att han fejkat ett förhållande för att göra musikvideon till ”Used To” med Lou Elliotte så verklighetstrogen som möjligt, och konserten i sin helhet känns tyvärr utstuderad på ett liknande sätt. Bristen på spontana känsloinfall och mer personliga anekdoter gör det svårt att beröras, även om det är en bra blandning på musiken.