Regi: Gunilla Johansson

Musiker: Anders Jonhäll, David Gammelgård, Marianne Rönkkönen

Musik: Roger Assar Johansson

Libretto: Naima Chahboun

Scenografi/kostym: Martin Eriksson

Ljus: Christofer W Fogelberg

26 maj

Har du klimatångest? Eller är du hemlös? Det bästa du kan göra då är att söka upp en livsstilscoach som lär dig se ljust på tillvaron.

Det är ämnet för den nyskrivna kammaroperan Akvarium som visas på Scenkonstbiennalen. En nedskalad produktion med tre sångare, tre musiker och spartansk scenografi. Handlingen är kanske inte så märkvärdig, en satirisk bagatell om än vasst och skickligt turnerad. Det originella är nutidskänslan, så långt från Carmen eller Niebelungens ring. Och visst är det roligt när livsstilscoachen Eva råder Alice att ägna sig åt positivt tänkande och skaffa sig ett akvarium – en välkänt lugnande syssla för oroliga själar - som bot mot sin rädsla för klimatförändringarna. Eller när hemlöse Dante uppmanas att le mera för att de människor han tigger pengar av ska se honom som ett positivt investeringsobjekt.

I denna nedskalade produktion är även sångarnas agerande nedtonat, ett vardagsrealistiskt skådespeleri utan storvulna operalater. Det storvulna ligger möjligen i den nutida musiken med sina dramatiska disharmonier och glissandon, och enormt svåra sångpartier som sångarna såvitt jag (som normalt inte skriver om musikteater) kan bedöma utför prickfritt. Ibland bidrar musiken även till humorn, att sjunga i denna dramatiskt modernistiska stil om något så jordnära som problem med sopsorteringen blir faktiskt absurt roligt.

Att Akvarium tagits ut till Scenkonstbiennalen ligger i linje med juryns övriga urval: det handlar om att ligga i framkant och testa scenkonstens gränser vad gäller form eller innehåll. Och det måste jag säga att denna mycket njutbara föreställning lyckas med.