Forum

"Sluta aldrig gå" är den personliga och på flera sätt förunderliga berättelsen om Umebon Christina Rickardssons två liv, och om hennes två mödrar. Den biologiska mamman Petronilia i Brasilien, och så adoptivmamman Lili-ann i Vindeln dit Christina adopterades som åttaåring tillsammans med sin lillebror Patrik. Fram till dess hade Christina levt som Christiana med Petronilia, först i en grotta i vildmarken under sina första år, och sedan som gatubarn i Sao Paolo medan mamman var hemlös.

De så levande minnena därifrån, av hunger, att bli slagen och utnyttjad, men också och kanske framför allt av att vara gränslöst älskad av en mamma som trots svåra förhållanden alltid gjorde det allra bästa hon kunde för sina barn, kommer att följa henne över havet, ända till lilla Vindeln i Västerbotten. Det kluvna ursprunget kommer alltid att prägla henne.

Artikelbild

Efter tjugofyra år i Sverige bestämmer sig Christina för att resa tillbaka till Brasilien för att söka sin biologiska familj. Då är den älskade adoptivmamman, Lili-ann, redan borta sedan länge.

Så varvar Christina Rickardsson i sin historia scener från nu och då. Sekvenser från den tidiga barndomen, med en beundransvärd minnesskärpa, blandas med kulturkrocken i mötet med Sverige och svenskarna, och så småningom resan tillbaka.

Det är starka bilder läsaren får dela: hur lilla Christiana får se sin bästa vän Camile mördas av militärpolis (att polisen dödar gatubarn är alltjämt en skrämmande realitet i Brasilien); smärtan och den oförstående känslan av svek när mamma Petronilia en besökssöndag inte kommer till barnhemmet där Christiana tillbringar sin sista tid i landet.

Just detta med separationen, den nakna smärtan och hur Christiana på barns vis tar på sig själv skulden, är så direkt och i all sin enkelhet så hjärtskärande skildrad att jag känner det långt in i märgen. Välmeningen var uppenbar: Petronilia var psykiskt sjuk, ett bättre liv väntade dottern. Och man visste inte där och då att det att skilja ett litet barn från en kärleksfull förälder är något av det allra värsta man kan göra mot en unge. Men ändå.

När det var som svårast i Brasilien brukade mamma Petronilia säga till Christiana: Sluta aldrig gå. Bara fortsätt.

Ge inte upp.

Christi(a)na gav inte upp. I dag är hon föreläsare och egenföretagare i Umeå. Och hon har skrivit en riktigt bra och berörande bok.