Bokrecension Den här sommaren har det varit gott om romaner av karaktären feelgood, med bokomslag som påfallande påminner om varandra. Kanske att det svenska folkläsandet håller på att byta fokus från deckare och thrillers till denna bokgenre som är mer intim, varm och hemtrevlig. Det är ingen dålig utveckling i så fall. Inte minst när det handlar om en berättelse som Anna Janssons i ”Kärleksdans i obalans”, själv deckarförfattare som bytt fack till feelgood.

Vi befinner oss på Gotland, en välkänd miljö för Anna Jansson. Angelika Lagermark fortsätter att som hårfrisörska bedriva en okonventionell terapeutisk verksamhet åt människor som ännu inte funnit kärleken. Själv är hon trygg med sin Magnus. Men hur är det egentligen? Vad finns bakom den tilltagande rastlöshet som Magnus ger uttryck för? Och vad är det för hemligheter hennes gammelmormor Amalias hus ruvar på?

Genom en väns släktforskning upptäcker Angelika vem hennes morfar var. Men vart tog han vägen då han plötsligt försvann en dag mitt under kriget? Frågorna hopar sig och det märks att Anna Jansson är en författare van att skapa intrig och spänning. Till skillnad från annan feelgood finns här också en mer allvarlig ton med inspiration hämtad från författarens bakgrund inom sjukvården.

Artikelbild

Tempot ökar i berättelsen i takt med en av huvudpersonernas psykiska ohälsa. Samtidigt skymtar många udda personer förbi i sin kamp med tillvaron. En del tappar författaren bort i det uppskruvade tempot. Men när handlingen nått sitt slut är det mesta på plats som det ska vara.

Romanen är kryddad med recept på Angelikas bästa maträtter och påminner i det sammanhanget om Johannes Mario Simmels klassiker ”Inte bara kaviar”. En bra roman av runda av sommaren med.